Ibland lyckas jag publicera saker på Insta stories fast det inte är meningen. När jag tror att jag sparar mitt ofärdiga alster, men istället råkar publicera. Och upptäcker det tre timmar senare. Hittills har det inte varit några jättepinsamheter.
När jag möter Fredrik efter dagens morgonrunda konstaterar han glatt att jag minsann har stannat för kisspaus efter tre kilometer. Jag får panik. Hur kan han veta det? Har jag kommit åt kameran från min huksittande position? Tagit en bild och lagt upp på Instagram utan att jag vet om det? För han har ju rätt. Jag tog en nödpaus precis då.
Men på Instagram finns lyckligtvis inga spår från utflykten i busken. Jag har bara stoppat klockan och råkat komma åt den förrädiska knappen SAVE. Passet har sparats och lästs in till Strava, som i sin tur gett honom en avisering. Efter 19 års äktenskap känner han mig uppenbarligen, och tolkar aviseringen helt rätt.
Som vanligt när det gäller Strava får man inte ha några hemligheter...
Tur att inte gps:en är på när jag går på kaffebar. Mina cappuccino-utsvävningar behöver han inte känna till…
Inga kommentarer