Står längst fram i salen. Det mitt i en HIIT-klass och jag fokuserar bara på mig själv. På en god teknik, på att ta ut mig och på att känna mig stark. Ibland letar jag i spegeln efter muskler som inte finns, och bland känner jag mig faktiskt både stark och uthållig.
Plötsligt är det någon som rubbar min tillvaro. Det är EN person som liksom triggar mig. Som jag känner att jag måste hoppa högre än, göra fler burpees än, och orka armhävningarna på tårna åtminstone en fler än vad hon gör. Jag känner inte människan, har aldrig sett henne. Hon ser inte ut på något särskilt vis och det finns inget yttre som liksom borde sporra mig. Ändå tävlar jag. Hela passet. Och jag fattar inte varför. Vad är det hon sänder ut? Tävlar hon med mig?
Det samma gäller löpning. Jag bryr mig bara om min egen prestation, blir glad för folk som springer fort och unnar dem det till 100%. Jag imponeras av de som springer längre, fortare eller mer avancerad terräng än vad jag klarar av. Nästan alltid.
Fast det finns ett fåtal personer jag inte vill se springa fortare än mig. De som gör mig nervös när vi delar startlinje, en handfull utvalda, och jag förstår inte vad de gjort för ont. Det är personerna som får mig att säga KATCHING när jag ser att de är bakom mig i resultatlistan. De som jag skyller på att de är yngre om de kommer före…. Till skillnad från i gruppträningssalen är det här personer jag vet vilka det är, vet vad de heter. Men jag vet fortfarande inte varför jag är rädd för just dem…
Har ni också sånna här personer? Eller är det bara mig det är fel på?
I vanliga fall bryr jag mig som sagt bara om vad jag själv gör. Varför inte alltid?
8 Kommentarer
Anna J
5 oktober, 2019 kl 23:11Nej, du är ju absolut inte ensam! Jag tränar bäst i grupp för det är alltid någon som triggar mig att köra mer och tyngre. Supereffektivt!
Anna
7 oktober, 2019 kl 16:27Superbra. Jag undrar bara vad det är som gör att jag blir triggad av vissa och absolut inte av alla. Har de horn i pannan eller vad är det??
Hanna - Hälsa och träningsglädje
6 oktober, 2019 kl 07:31Tänk vad mycket effektivare pass du fick när du började tävla med en av de andra deltagarna. Tycker det är en bra egenskap. :-)
Anna
7 oktober, 2019 kl 16:27Haha, ja det blev jättejobbigt :D
ingmarie Nilsson
7 oktober, 2019 kl 19:32Jag kan bli både och. Triggad och liksom ”off”. För mig är det nog mer beroende av vilken ”sinnes-status” jag är i. men när jag höll på att tävla på riktigt då fanns det VERKLIGEN trigger-personer. Snälla människor men som jag absolut inte ville ha framför mig.Verkligen märkligt. Nästan lite knäppt…Och skämmigt. :-D
Anna
10 oktober, 2019 kl 09:13Haha, känns skönt att jag inte är ensam. Men jag är så nyfiken på vad det är hos den här personen som triggar mig. Ofta vet jag inte ens vem det är. Skickar hen ut någon tävlingssignal som jag uppfattar eller vad är det liksom?
Anna
8 oktober, 2019 kl 19:05Spot on mig! Exakt så är det för mig också. Jag inspireras och motiveras nästan alltid när det gäller löpning, HIIT-klasser etc. Jag gillar när andra för bra ifrån sig och blir motiverad av att göra lika bra. Älskar att tävla mot/med andra på klasser och lopp. Men nån gång då och då dyker det upp nån som triggar igång känslan av att jag måste vinna över henne, jag bara måste vara bättre!!!
För mig tror jag att det händer när den andra personen har lite samma tävlingsinstinkt men på ett mindre positivt sätt, när man ser att det är viktigt för den andra att vara bättre. Vara bättre för att se sig själv som bättre än mig, inte att den andre vill vara bättre för att motivera sig själv.
Anna
10 oktober, 2019 kl 09:14Jag tror du är något på spåren. Det låter logiskt! Tack !