Transscaniahjältarna

I morgon startar ett gäng ultra-galningar sin nätta löprunda tvärs över Skåne. De startar i Bjärred inte långt härifrån, springer till Österlen och tillbaka till Lund. Det är liksom nästgårds, och via alla mina favoritställen. Det är 24,6 mil! Och jag vill heja på!

Att springa 24,6 mil i sträck har aldrig lockat mig. Jag tycker för mycket om att sova på nätterna. Men ett etapplopp på sträckan hade varit fint…

Anyway. Hjältarna springer och jag vill heja. Frågan är om man VILL bli hejad på vid kilometer 185 när livet känns som tyngst. Om man uppskattar att någon peppig och pigg individ springer bredvid och snicksnackar när man helst bara vill ha det tyst!

Själv hade jag nog inte orkat prata. Men att ha någon som sprang med högtalare och klämkäck musik hade inte varit fel. Så jag slapp höra de läskiga nattdjuren…
Eller någon att hålla i handen genom becksvarta kohagar!

Men just den efterlängtade stöttepelaren nattetid kommer inte att vara jag. För jag vågar mig inte ut i mörkret.

Och dagtid funkar också dåligt: fredag jobbar jag, och på lördag vankas åskoväder!

De får nog klara sig utan mig…

5 Kommentarer

  • Svara
    Helena
    9 augusti, 2019 kl 01:21

    Fråga Mia annars. Henne känner du ju från när ni bloggade för samma portal för ett par hundra år sen 🙃

    • Svara
      Anna
      9 augusti, 2019 kl 17:25

      Det hade varit en plan. Fast nu läser hon nog inte frågor :D Får se om jag tar mig ut i morgon. Lite kul hade det varit!

  • Svara
    Cecilia
    9 augusti, 2019 kl 18:29

    Etapplöpning måste det bli; kombo löpa äta sova gillas!

    • Svara
      Anna
      9 augusti, 2019 kl 21:20

      Det var ju det vi skulle ha gjort i juni :D Fast jag var ju ändå skadad…. Nytt försök när alla kroppsdelar är på plats! Hade varit hur kul som helst!

  • Svara
    Ingmarie
    10 augusti, 2019 kl 20:19

    Är också på kombon springa, äta, sova!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.