Nyrups naturhotell – sommarversionen!

Jag besökte Nyrups naturhotell i mörkaste oktober och blev förälskad. Men jag kunde inte släppa tanken på hur upplevelsen skulle vara sommartid. Därför tog jag med mig samma man och samma kompisar för att undersöka saken…

Naturhotellet ligger vid Frostavallen strax utanför Höör. Där som skogen är som skogigast och naturen är så nära. Att hitta till platsen är nästintill omöjligt utan den karta med instruktioner man får mailad till sig dagarna före ankomst. När vi väl hittat till parkeringen leds vi med hjälp av rosa medaljonger genom skogen till själva ”hotellet”.

Hotellet består av en huvud-hydda samt många småhyddor där man sover. Till skillnad från vanliga hotell behöver man en guidad genomgång för att veta hur man ska göra med saker och ting. När personalen väl lämnat vid fyra-femsnåret är man liksom ensam åt sitt öde. Då gäller det att komma ihåg hur man tänder spisen, värmer vatten, sköter sina toalettbesök och (vid behov) sätter igång värmen i rummen. Så här andra gången på stället, känner vi oss bekväma med det praktiska och redo att sätta igång.

”Sätta igång” för ett gäng löparnördar betyder naturligtvis att ge sig ut en löprunda. Orienteringsfreaksen springer med karta, medan jag och Malin testar oss runt på alla de uppmärkta slingor som finns i området. Det finns två rundor på ca tre kilometer och lika många på  9-10 km.  Här kan man lätt knåpa ihop vilka distanser som helst men av hänsyn till min söta höft nöjer vi oss med att kombinera två trekilometersrundor med en liten transport däremellan. I alla fall i teorin…

Den första rundan är kuperad och från och till ganska teknisk. Vi hittar den enkelt genom att följa de rosa medaljongerna från hotellet. När vi kommit varvet runt fortsätter vi via Skåneleden till nästa slinga som sk ta oss runt en sjö. Vår karta är dock inte skalenlig och kalaset blir lite längre än tänkt. För att inte övertrassera mitt löparkonto väljer vi därför att hoppa i vattnet i stället för att springa runt.  Ett klockrent beslut då badet blir själva höjdpunkten på rundan. Hemlöpningen i blöta träningskläder not so much….

Vägen tillbaka är spännande. För när vi ska ta oss hem från vita slingan hittar vi inte de rosa medaljongerna som ska leda oss tillbaka till hotellet.  Vi blir liksom fast i ett ekorrhjul på den vita slingan som vi aldrig lyckas lämna. När vi efter okänt antal varv hittar medaljongerna börjar klockan bli sen, men som tur var har maten börjat tillaga sig själv…

Vår eminenta kockar har dessutom hunnit prova uteduschen och luktar hallon. Vi känner pressen att göra detsamma för att inte sprida sjödoft i lägret. Duschen består av en åtta-liters vattenbehållare med vatten i valfri temperatur. De som duschat före har valt temperaturen svalkande och fräsch (eller på svenska: iskall). Jag får mjölksyra i triceps när jag försöker pumpa upp lite tryck till Malin som står och ropar ”FORTARE” innanför skynket. När det är hennes tur att pumpa triceps blir det lugnare. Jag står mest och sjunger av lycka där inne och glömmer att det bara strilar och inte forsar. Det är lätt att få feeling när man genom ett myggnät har utsikt rätt in i skogen. Även om man nästan fryser ihjäl!

Till middag erbjuds fläskytterfilé, potatis, spetskål, äpple och grädde. Hur man väljer att tillaga ingredienserna bestämmer man själv. Om man inte står och duschar, för då bestämmer de medhavda kockarna. Och med all säkerhet blir det bäst så. Fredrik och Andreas har medan jag och Malin pumpat våra armmuskler, och återhämtat oss med chips och prosecco,  tillagat en fantastisk middag och det är bara för oss att slå oss ner.

Vi delar långbord med andra hyddgäster och börjar samtala med ett par som rest ända från Holland för att testa hyddlivet. Vi lär dem säga skål och berättar hemligheten med det svenskaste av allt: FIKAT. Så pratar vi Amsterdam marathon över kvällsdisken, i ett mörker så mörkt att vi inte ser om det blir en eller annan rest av spetskål kvar på tallriken. Till efterrättsdisken riggar vi med oljelampor för bättre resultat.

När de andra hyddgästerna krupit till kojs tar vi fram vår medhavda ostbricka och går bananas över den fullträffsost vi lyckats få med oss i samlingen. Vid elden sitter vi och mumsar ost tills vi nästan ser i kors. Förutom elden och oljelamporna är det beckmörkt ute. Tyst. Och stjärnklart.

Ledd av telefonens ficklampa letar vi oss hem till vår hydda och kryper ner i den sköna sängen. Det är kyligt i hyddan, men inte tillräckligt kallt för att vi ska behöva tända värmaren. Det tar två minuter sen sover vi. Gott.

Vaknar strax efter sju och luften i hyddan är frisk men fräsch. Van från tältlivet är jag liksom inställd på fukt och klibbighet, men av sånt finns inget. Hoppar i kläderna och börjar dagens viktigaste uppgift: preppa för gröt. Det tar 45 minuter innan elden är i gång och har lagt sig lagom för att på börja grötkokning. Man får inte ha bråttom i naturen. Folk som nöjer sig med fil har en snabbare frukost men jag njuter lite av tiden det tar. Det är liksom lite av grejen, att låta saker gå långsamt.

Vi äter gröten och brygger kaffe där ute innan det är dags att ge sig av på dagens vandring runt Dagstorpssjön. Slingan mäter 9,3 km och är en omväxlande och fin runda som funkar utmärkt att gå,  och som hade varit ännu mer fantastisk att springa. Såklart.  Väljer man att stanna två nätter i hyddorna kan man köpa med sig ett lunchpaket på sin vandring, men vi har med oss eget kök och preppar vår egen lunch när vi kommit varvet runt.

Knappt ett dygn i skogen men en energiboost som räcker länge.  Ett fantastiskt sätt att komma ut i naturen för den som kanske inte har utrustning eller vilja att sova i tält. Att krypa ner i skön dubbelsäng med hotelltäcke är ju ändå lite glassigare. Utan att det för den sakens skull förtar känslan.

Jag älskar det här stället. Kommer garanterat tillbaka!

Vill du läsa vinterversionen så hittar du den här…