Jag dissade tröjan från Köpenhamn marathon. Tyckte den var naken-färgad och tråkig. Och trots att jag aldrig sprang loppet så fick jag uthämtat min tröja. Men att gå omkring i en finishertröja från ett lopp du inte sprungit är liksom ett big no no…
Av någon anledning tog jag ändå på tröjan när jag skulle ut och vandra. Upptäckte att den var grymt skön. Och ju mer jag använde den, desto snyggare tyckte jag att den blev. Den åkte på allt oftare. På vandringar, löpningar och tältäventyr. Ja, till och med till jeans när jag skulle hämta Fredrik på tåget.
Jag liksom älskar den. Och om ingen hindrar mig finns risk att jag dyker upp på fest i den.
Bästa tröjan alltså. Jag måste springa Köpenhamn marathon nästa år…
8 Kommentarer
Esther
7 augusti, 2019 kl 20:30Vet du inte vilket märke det är så du kan köpa en likadan utan tryck?? Om den nu är så skön??
Anna
9 augusti, 2019 kl 17:26Jo det är en Nike. Fast modell vetetusan. Jag får gå på jakt! Den är så len liksom. Love it!
Jenny Rask
7 augusti, 2019 kl 20:38Mycket snyggare på dig än på bild 👍🙂. Trevlig semesteravslutning och lycka till med din återuppbyggnad🌸
Anna
9 augusti, 2019 kl 17:27Allt klär en kofösare :D
André
7 augusti, 2019 kl 23:31Ja, verkligen big no-no. Du får att klottra dit ett DNS på den om du ska fortsätta använda den:-).
Anna
9 augusti, 2019 kl 17:27Haha. Jag får köpa ett tygmärke med de förnedrande bokstäverna och sy på :D
Gert Persson
8 augusti, 2019 kl 10:28Snygg tröja.Det tyckte tydligen kossan också om det inte är en staty. :)
.
Anna
9 augusti, 2019 kl 17:27Nej minsann den är livs levande :D