Aktuellt

Till Halmstad för en kaffe

Lättlurade vänner är det bästa man kan skaffa sig. Sånna som låter sig intalas att 13 mil cykling på en ökenvarm dag är en bra idé. Sånna som inte låter sig avskräckas av att det ligger en fet Hallandsås på vägen.

8:00 Lämnar jag hemmet. Elva timmar senare är jag tillbaka. Försöker pricka nyckeln i nyckelhålet fast jag är så kissnödig att uppgiften är nästan omöjlig. Att återställa en femtimmars vätskeförlust på tågresan hem var svårt, men uppenbarligen har jag lyckats väl. HUR ÖPPNAR MAN EN DÖRR?????? Tänker att det är tur att det finns blöjor i cykelbyxor, men lyckligtvis slipper jag prova dess funktion och vätsketålighet.

Mellan avresan och paniken vid dörren har vi haft en händelserik dag. Vi har cyklat….

Vid 55 km stoppar vi för energipåfyllning. Strax därefter uppenbarar sig en gunga vid en sjö. Vi faller för frestelsen, slänger av skorna, gungar, och tvättar av insekter från armar och ben. Som nya trampar vi vidare mot den ÅS som väntar, och som vi har ett visst mått av respekt för. Ska vi ens komma upp? Efter en tur på Söderåsen är benen lite slitna och då är ju ändå Söderåsen liten jämfört med Hallandsåsen…

Men mina nya kläder från Sigr funkar felfritt, både för cykling, gungning och lite senare även kaffedrickande. Brallorna är jättesköna och tröjan supertunn, vilket uppskattas en dag när temperaturen slår i taket. Efter cyklade 227 mil sedan i juni känner jag mig välförtjänt av att plötsligt ha tredubblat min garderob!

Men Hallandsåsen är överreklamerad. Den är som en liten kulle. Och mer nerför än uppför. Vi firar med jordgubbar när vi är nere på på marken igen. Återstår nu bara ett maraton. Plättlätt säger jag. Att cykla ett marathon går superfort. Fast nu börjar det gå trögt. Och inga roliga gungor finns att tillgå.

Plötsligt börjar jag känna lukten av kaffe. Drömmer om en latte större än ett badkar. Prickar dock in röda vågen i Halmstad och har nu stannat på varenda övergångsställe staden har att erbjuda. Tror aldrig jag ska få mitt kaffe och misströstar en smula. Men även Halmstads trafikljus har en ände och snart är vi framme vid målet.

Min lättlurade vän kan luras till mycket men inte till att dricka latte. Jag måste lura med henne igen så hon lär sig.

Inga kommentarer

    Lämna ett svar

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.