Jag är en löpare

Testlöpning 3: 4 x 300 meter slöjogg. Så kort att det funkar även vid förkylning. Att jag på de få minuterna skulle lyckas hamna i ett isande ösregn var liksom inte med i planeringen. Och kanske inte jättesmart ur ett förkylningsperspektiv…

Anyway. Himlen öppnar sig på tredje ”intervallen”. Det vräker ner. Isande droppar rinner innanför sportbh:n, och tröjan klibbar sig fast runt kroppen. Jag nästan drunknar i de pölar som bildas och i skorna har jag en smärre swimming pool. Jag är helt ensam ute, de andra har fattat bättre….

Det är roligt att springa i pölarna och jag kommer på mig själv med att undvika den torra asfalten. Jag tänker på BUS-löparna som sprang i regn hela dagen igår, vilka hjältar. Så glömmer jag att stanna på den fjärde intervallen som råkar bli 600 meter.  Men framförallt: jag känner mig som en löpare.

Ingen annan skulle ge sig ut frivilligt i detta väder. Ingen utom en löpare skulle skratta åt att bli duschad i iskallt vatten och springa med glädje i vattenpölarna. 1500 meter in på kontot.

Jag är en löpare. Om än skadad och förkyld.

Nu avvaktar vi höftens respons på eftermiddagens galenskap.

 

4 Kommentarer

  • Svara
    Mia
    7 juli, 2019 kl 20:35

    Alltså jag dör. Går in här och vi har EXAKT samma rubrik på våra inlägg. Hej bloggtwin! Ja, vi är löpare och vi kämpar på <3

    • Svara
      Anna
      8 juli, 2019 kl 07:22

      Haha, så spooky! Men det måste ju betyda att vi är rätt på det! Alltid löpare oavsett omständigheter!

  • Svara
    elsa
    7 juli, 2019 kl 21:07

    åh, vad kul att det gick att springa såpass mycket utan att höften sa till direkt i alla fall! hoppas du inte får några klagomål imorgon.

  • Svara
    Hannas krypin
    8 juli, 2019 kl 11:09

    Men vad härligt att du kunde springa! Måste verkligen komma igång igen. Jag är en slarva med all träning…..

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.