När man springer 30 km en random söndag är det svårt att förstå hur folk kan tycka tre kilometer är jobbigt. Det är lätt att bli distansblind! När man varit skadad i 2,5 månad är det å andra sidan svårt att förstå att man kan hosta ur sig 30 km och sen gå och shoppa som om inget har hänt. Morgonens 3+2,5+2,5 km var jobbigare än vilken ultravasa som helst. Och så fick jag träningsvärk i vaderna…
Jag skrev tidigare att det saknas marathonprogram i kategorin ” från 0 till marathon på 39 dagar”. Jag tänker inte heller skriva det programmet, men jag kämpar på efter bästa förmåga. Med skillnaden att det nu bara är 34 dagar kvar…
Däremot funderar jag på programmet: ”från marathon till noll på 2,5 månad”. Ett jätteenkelt program som alla kan följa. Som inte är det minsta fysiskt jobbigt, inte kräver någon utrustning och dessutom frigör tid till roliga saker. Så här: SLUTA SPRING!
Det är så rafflande genialiskt att vilken kvällsblaska som helst borde vara intresserade. Any takers?
3 Kommentarer
Ingmarie
26 juli, 2019 kl 21:14Enda jobbiga med det är väl skallen…
Cykla till Halmstad! Vad härligt! hade jag haft en vettig hoj (och gillat att cykla) hade jag kunnat tänka mig det jag också! Hojjade ni hem också?
Gert Persson
27 juli, 2019 kl 11:49När du har kommit igång med maran så kommer tävlingsinstinkten att bära dig fram
Väldigt vad ni var påklädda.Var det kallt?.
Johanna
28 juli, 2019 kl 00:15Nä men fy så tråkigt förslag! Röstar på från noll till marathon på 39 dagar istället :-) Du kommer fixa det utmärkt!