Framsteg!

Knappt hann jag shoppa cykeltröja innan löparbenen fick feeling igen. Vi snackar ett superlångpass på 1600 meter uppdelat på fyra….

Provlöpning igen alltså. Gick bananas efter första trehundringen och ökade med 100 meter per ”intervall”.  Alltså: 300 meter – 400 meter – 500 meter – 600 meter. Det kan ha att göra med att jag hade magknipet Allan som gjorde att jag glömde tänka på höften men det kändes faktiskt ingenting alls. Utom i magen då. Det kändes som jag nästan hade kunnat springa ett maraton, fast ändå inte. Det är nämligen galet jobbigt att springa. Har glömt hur man gör när man blir andfådd…

Nästa provlöpning blir på torsdag. Tills dess ska jag äta så mycket linser, bönor, lök och blomkål jag bara kan. Så länge det hjälper med magont, så har jag det gärna!

6 Kommentarer

  • Svara
    A-mamman
    16 juli, 2019 kl 22:26

    Skönt! Inte med magont men att löpningen funkar. Kan nog vara bra att tänka på annat ibland!

    • Svara
      Anna
      17 juli, 2019 kl 13:27

      Hellre magont än höftont :)

  • Svara
    Johanna
    16 juli, 2019 kl 23:45

    Så himla gött! Hoppas det känns lika bra på torsdag (fast bättre i magen)!

    • Svara
      Anna
      17 juli, 2019 kl 13:28

      Hoppas jag med! Var fnittrig hela kvällen 😀

  • Svara
    Hans Broomé
    18 juli, 2019 kl 11:33

    Du skriver som en gud, men du är inget vidare på siffror… 1800m :-)
    Vi ses på startlinjen i HbgM!

    • Svara
      Anna
      18 juli, 2019 kl 22:26

      Haha. Jag som brukar hävda att jag har mattehjärna… Tur att du håller koll på mig. 1800 meter är ju mycket närmare marathon än 1600 meter…

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.