Fight!

Jag är ute på en lugn morgoncykling i ett sovande skånskt landskap. Inte en bil i sikte. Allt är fridfullt och nästan meditativt.

Så i en uppförsbacke kommer jag ifatt en cyklande kille. Han sitter i upprätt ställning och har stora cykelväskor där bak. Det går trögt i uppförsbacken och jag beslutar för att glida förbi. Jag cyklisten, han semesterfiraren.

Men han tillhör det släktet som inte tål att bli omcyklad av en tjej (tant…?) och plötsligt får han eld i cykelbrallan. När det dessutom börjar luta neråt drar han nytta av sin tyngd och rullar ikapp mig. Jag ser hans framhjul närma sig i ögonvrån.

Taggar till. Jag tänker INTE bli omcyklad av en kille med cykel från Biltema som dessutom är lastad med cykelväskor. Trycker pedalerna i botten för att hålla undan. På varje flackt parti drar jag ifrån men i nerförsbackarna kommer han smygande. Han lägger sig bredvid. Utan ett ord. Men båda vet att det är fight. Han vill inte ha tjejbäng, jag vill inte ha semestercyklistbäng. Axel mot axel fightas vi. I tio långa minuter. Sen svänger han av och jag kan andas ut.

Då har jag kommit 3 mil på min runda och har 2,5 kvar. Jag är tokslut på ett sätt som jag nog aldrig blivit på en cykel förut. Rullar genom världsmetropolen Flyinge och hoppas återfå kraft. Det får jag inte. Ser en uppförsbacke och måste lova mig själv en energipaus på toppen för att ens orka ta mig upp.

Stannar till och lyxar till det med min nya favoritbar på toppen. Sen tantcyklar jag hem. Stannar och fotar blommor, stannar och dricker, stannar och tittar på solen. Det finns inte en enda anledning att stanna som jag inte använder.

Semesterfirare alltså. Sjukt jobbiga saker.

5 Kommentarer

  • Svara
    Ingmarie
    14 juli, 2019 kl 21:49

    Kollade du så det inte var en elcykel han fuskade med?

  • Svara
    Helena
    14 juli, 2019 kl 23:27

    :-D

  • Svara
    Jennie
    15 juli, 2019 kl 13:43

    Heja dig! Vad är det med vissa människor…?

  • Svara
    Johanna
    16 juli, 2019 kl 23:52

    Haha det är något med gubbar och att bli omkörda! Jag hade en liknande upplevelse för några veckor sedan på min lugna morgonrunda (obs före frukost och sånt gör jag i princip aldrig) i Pildammsparken. Lugnt och fint tempo, springer utan svårigheter om en gammal man. Alltså vi snackar garanterat 75 plus. Men jäklar vilken jakt han tog upp! Ville inte ha honom precis hack i häl så jag ökade farten – ökade farten lite till – och ännu mer. Min lugna morgonrunda blev helt plötsligt ett jobbigt tröskelpass och när han äntligen svängde av på en annan stig var jag helt slut!

    • Svara
      Anna
      17 juli, 2019 kl 13:29

      Konstigt som tusan. Sen är vi kanske lika konstiga som tar fighten 🤣

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.