Jag har aptit som en rysk muskelbyggare och förstår inte hur små matlådor folk har med sig till jobbet. Och hur de lyckas bli mätta på en halv portion burksoppa…
I vanliga fall, vill säga. Efter fem dagar utan träning varav de sista två stillasittande i en bil har jag fått lära mig hur det känns att inte vara hungrig…
Och det är aptrist!
Äter lunch där den mest fantastiska rabarberpajen ingår till efterrätt, men är för mätt. Passerar en glassbar med hemmagjord saltkolaglass men är inte sugen.
Kan inte komma på en enda god middag utan är mest sugen på tomat.
Blir fast i bilkö och lunchen försenas till 14:30. Av gammal vana tar jag några nötter för att överleva och blir så mätt att jag får tvinga i mig lunchen två timmar senare!
På semestern. När man vill äta förrätt, huvudrätt, efterrätt, frukostbonanza och trippla mellanmål bara för att smaka sig igenom utbudet längs vägen.
Att vara utan aptit och hunger är det tråkigaste som finns. Hade jag inte redan varit en tränande person hade detta varit den bästa anledningen att börja: att liksom bli hungrig, få aptit och vilja äta!
Nu hoppas jag bli frisk fort som attan. Har ju ett helt gäng White Guide-ställen att äta mig igenom. Då duger det inte att vara mätt…
2 Kommentarer
Ingmarie
6 juli, 2019 kl 23:18Jag tänker ofta på det där. Ffa eftersom jag träffar så många utan aptit (pga sjukdom) inom mitt jobb. Det kan tyckas vara en enkel och självklar sak men det är det absolut inte. Tänk att aldrig vara hungrig, sugen, känna smaker eller längta efter mat. :-(
Snart är din aptit tillbaka och då blir den extra välkommen!
Anna
8 juli, 2019 kl 07:19Kan inte ens tänka mig att vara utan aptit! Mat är ju det bästa som finns! Hoppas den snart är tillbaka. Kanske blir man hungrigare av att jobba än av att åka bil…? Hoppas!