Terese Alvén. Du var en av de första bloggare jag började följa. Året var 2007 och vi var inte många träningsbloggare där ute. Alla kände liksom till alla. Genom bloggen korsades våra vägar vid ett antal tillfällen, i bloggsamarbeten, på träningskonvent och i löparskorna. Du smittade alla med din otroliga energi och ditt ständiga leende.
Senast vi sågs var innan Helsingborg marathon 2016. Vi tog selfies utanför Dunkers innan starten och önskade varandra lycka till.
Nu springer du inte mer. Och jag kan inte förstå. Du skulle ju ha fler barn. Ge ut fler böcker. Fortsätta leva ditt liv, fortsätta att inspirera. Men ödet ville annorlunda.
Din önskan var att vi skulle springa för dig och jag vet att hela träningssverige gör just det. Utom jag som cyklar….
Jag cyklar för dig, tänker på dig och kan bara inte ta in det. Det är så ofattbart och så sorgligt.
Sov gott Terese. Och jag vet att du fortsätter springa, bara någon annanstans.
—————————————————————————————
Helena Olmås har skapat en insamling till cancerfonden i Tereses namn. För att Terese ville att vi förutom att springa för henne även skulle skänka pengar till cancerforskning. Insamlingen har samlat över 330000 kronor på några veckor och fortfarande tickar pengar in. Skänk gärna en slant.
12 Kommentarer
Cecilia Olsson
10 juni, 2019 kl 20:17Gråter, springer och skänker. Så ofattbart sorgligt.
Anna
11 juni, 2019 kl 22:33Helt galet! Och så fort det gick. Kan fortfarande inte förstå!
Pernilla
11 juni, 2019 kl 07:12Så otroligt sorgligt. Har swishat nu!
Anna
11 juni, 2019 kl 22:35Bra där! Insamlingen är uppe över en halv miljon nu! Känns bra att bidra och hoppas det i förlängningen kan rädda liv.
Johanna
11 juni, 2019 kl 11:26Fy fan för cancer, sån jävla vidrig sjukdom. Lider med hennes familj och vänner.
Anna
11 juni, 2019 kl 22:36Helt fruktansvärt! Kan inte sluta tänka på det. På henne och familjen. Så ung och med så mycket kvar att uträtta. ofattbart!
Hannas krypin
11 juni, 2019 kl 14:38Terese blogg var en av de första träningsbloggarna jag läste. Det är så hemskt och så sorgligt det som hänt och så orättvist!
Anna
11 juni, 2019 kl 22:37Samma här! Vi började blogga samtidigt. Har liksom följt henne hela vägen. Så sorgligt!
Staffan
11 juni, 2019 kl 14:39Ja fy fanken, träffade bara Terese en gång i samband med Stockholm halvmaraton men då pratade vi ganska länge och hon var otroligt positivt och engagerad, samma vecka gick en Örebrolöpare som sprungit många Stockholm Maraton bort i hjärntumör, också en otroligt varm och vänlig människa. De har funnits i mina tankar mycket senaste veckan och det har känts bra att kunna bidra med en peng till Cancerfonden då det har startats insamlingar till bådas minne. Det gäller att ta vara på livet!
Anna
11 juni, 2019 kl 22:39Ja man får sig onekligen en tankeställare. Lev liksom! och ta till vara på stunderna!
Ingmarie
11 juni, 2019 kl 19:23Det är helt omöjligt att ta in….Så jävla orättvist och fel!
Anna
11 juni, 2019 kl 22:39Nej det går verkligen inte att förstå. Inte ATT det har hänt och definitivt inte varför. Så orättvist!