Alltså det är nu jag skulle plantera blommor och slå in paket, stryka dukar och räkna champagneglas. Och så fastnar jag framför Stockholm marathon….
Kollar om Kenth tappat fartballongen och rusat före, följer grannen som cruisar runt på sitt första maraton, om håller tummar för att instapolaren ska gå under tre timmar.
Och så spelar förra årets lopp upp sig själv i repris. Känner den tryckande hettan på Norr mälarstrand, och kommer ihåg avspärrningsbandet på söder, som folk hoppade över för att söka skugga. Jag hör den peppiga musiken längs den långa fulrakan några kilometer senare. Stockholm marathon. Mitt första maraton, mitt persmaraton, min svettfest, min frysfest. Så många minnen. Och jag tänker att när höften vill, så ska jag bannemej skaffa mig ett minne till. 2020 låter jämnt och bra. Vi kör på det!
3 Kommentarer
Blog.yoging.se
1 juni, 2019 kl 22:18Ha ha! Själv hade jag mer eller mindre glömt bort det. Helt enkelt för att jag haft så mycket eget skoj! Du är garanterat med 2020!
Anna
2 juni, 2019 kl 07:16Sånna viktiga saker glömmer man inte :)
Lisa
2 juni, 2019 kl 10:57Samma här! Jag är på intressant vetenskaplig konferens, men hade så himla svårt att koncentrera mig på sånt igår; längtade efter folket, banan, ontet, målet. Och råkade anmäla mig till 202 redan i förrgår :-)