Mitt i studentfixet har jag förhandlat till mig en två timmars cykeltur direkt på morgonen. När en timme och femtiosju minuter har gått har jag själva upploppet kvar. Ska det gå?
För att inte överskrida min beviljade studenfixarpaus trycker jag extra hårt på pedalerna. Vill inte sabba min chans till fler förhandlingar framöver…
Jag rejsar sista biten i en fart som får fartskylten i kvarteret att bli arg och visa sur gubbe.
Så viskar jag tyst KATCHING! Det är den enda fortkörningsböter jag hade blivit stolt över…
Och dessutom. Jag hann!
5 Comments
Mia
4 juni, 2019 at 20:44Alltså. Vilken cykelstjärna du har blivit. När jag kommer trampandes skrattar alla. Det kanske beror på min outfit? :D
Anna
7 juni, 2019 at 07:47Haha cykelstjärna it is… eller inte. Känner mig fortfarande som en förklädd löpare som när som helst ska bli avslöjad..🤣
pernillabredolt
5 juni, 2019 at 09:54Swosh! cykla lugnt! :) precis som Mia håller jag mig till lugnt cyklande – som vardagligt transportmedel. Ofta i helt opassande outfit för ändamålet.
Anna
7 juni, 2019 at 07:56Bästa transportmedlet! Och så slipper man leta parkering och fickparkera! Heja dig!
Johanna
5 juni, 2019 at 15:23Haha, grymt :)
Den boten hade jag också tagit!