Aktuellt

Vad var det jag sa?

Det här är inlägget jag inte vill skriva. Det är inlägget som får löpare att känna medlidande och alla andra att säga ”Vad var det jag sa?

För skadan är ett faktum. Höften är inte okej. Jag hoppar faktiskt på kryckor för att vänster ben från och till inte går att belasta.

En löpare fattar grejen. Hur sjukt störigt det är med en bråkhöft när våren är här, loppsäsongen i sin linda och Köpenhamn marathon på schemat om bara 12 dagar. Tajmingen kan inte bli sämre.

Löparen förstår precis vad som väntar med plågsam löpvila och den svidande avundsjukan på alla som springer. Hen förstår att kärleken till löpningen kan ta överhand, och trolla bort ett i övrigt ganska sunt förnuft.

Men alla andra. Som inte förstår varför man springer omkring så mycket. De som bara väntar på att man ska bli skadad. ”DET KAN ALDRIG VARA HÄLSOSAMT ATT TRÄNA SÅ MYCKET….”  De får nu vatten på sin kvarn. Ja, jag tränade för mycket. Våren slog slint i huvudet och jag ville inte sluta. Jag sprang 3,7 mil på en ond höft fast jag visste att det var korkat. Jag chansade för att jag hade kul. Som så många gånger förr.

Jag blir inte klokare med åren och nu får jag sota. Jag hoppas det blir kortvarigt.

23 Kommentarer

  • Svara
    pernillabredolt
    6 maj, 2019 kl 16:01

    Men nej, är som att missa hela december för julälskare. Det. Går. Ju. Inte. Att. Vara. Skadad. NU!! krya!!

    • Svara
      Anna
      6 maj, 2019 kl 21:41

      Eller hur! Lika bra höfteländet skärper till sig! Jag funderar hur man mutar en höft på bästa sätt. Kan det vara med ett par nya löparshorts?

      • Svara
        pernillabredolt
        7 maj, 2019 kl 07:42

        Löparshorts tror jag absolut på! Och kanske lite cappuccinos.

  • Svara
    Lisa
    6 maj, 2019 kl 18:16

    Åh. *allafulaordjagkanpåengång* 11 dagar innan London pajade mitt ben, även om inte till den grad att jag behövde kryckor. Det gick att ta sig runt, men kul var det inte. Jag lider och lider och lider med dig. Fast tänk. Det hade kunnat vara 12 dagar innan Helsingborg. Det hade varit värre.

    • Svara
      Anna
      6 maj, 2019 kl 21:42

      DET hade varit värre! Jag hoppas på bra läkkött. Kanske inte till cph, men i alla fall till sommarlöpningen som kommer :)

  • Svara
    Marie
    6 maj, 2019 kl 18:23

    Vet du vad felet kan tänkas vara? Är det något en naprapat kan knäcka till så finns ju hoppet om Marathon kvar tänker jag.

    • Svara
      Anna
      6 maj, 2019 kl 21:43

      Nog ren och skär överbelastning. Sjukgymnasten är hellugn. ”Vänta en vecka så hörs vi”, liksom. Jag vill ha panikhjälp helst igår!

  • Svara
    Emma
    6 maj, 2019 kl 20:05

    Du har läkt fort förut! Vila vila vila så är du snart iform igen✌🏻

    • Svara
      Anna
      6 maj, 2019 kl 21:44

      Jag kämpar på. Och funderar på mutor. En höft måste ju bli glad av både gott fika och löparkläder….

  • Svara
    Ingmarie
    6 maj, 2019 kl 21:05

    Men oj! Vad är det som är fel? Hoppas verkligen du slipper kryckorna! Lider med dig. Och skadad kan man bli oavsett man är löpare eller inte. Du får lära dig simma så länge. ;-)

    • Svara
      Anna
      6 maj, 2019 kl 21:45

      Nog bara lite överbelastat…. Första stegen är värst, då hänger jag på möblerna. När jag fått olja i maskineriet kan jag åtminstone halta mig fram. Om jag hotar höften med att den behöver lära sig simma, så blir den nog frisk fort :)

  • Svara
    Johanna
    6 maj, 2019 kl 23:08

    Åh nej! Vilket elände, mitt i rapstider och allt. Läk fort! 💥 Men jag har iallafall fått inse att det inte blir något Köpenhamn för mig i år – för mycket jobb, för många timmar på tåg, för lite återhämtning och definitivt för lite träning. Så jäkla trist! Men jag inser att jag måste vara klok nu och inte på loppdagen, för då är pannbenet för starkt…

    • Svara
      Anna
      7 maj, 2019 kl 07:02

      Helt crazy ju! Både för dig och mig! Vi får satsa på nästa år istället, och sätta oss i rapsen och bli gula så länge 😀

      • Svara
        Johanna
        7 maj, 2019 kl 17:56

        Ja verkligen! Nästa år! 🎉 Och njuta av raps är alltid fint, oavsett hur man kommer dit!

  • Svara
    Hannas krypin
    7 maj, 2019 kl 08:50

    Din bråkande höft påminner mig om när jag sprang Victorialoppet första gången. Då hade jag ont i min höft. Rickard (min man) tyckte verkligen inte att jag skulle springa nio kilometer men joho, det skulle jag visst det. Resultatet: personbästa trots ond höft men kunde sedan inte springa på ett halvår. Dömde matcherna med ipren och panodil. Att rekommendera, nopp, och jag lärde mig en läxa. Håller tummar och tår att din skada blir kortvarig.

    • Svara
      Anna
      7 maj, 2019 kl 17:43

      Ajajaj, jag blundar när jag läser den där meningen om ett halvår….. :O

  • Svara
    Pernille
    7 maj, 2019 kl 09:36

    Du får åtminstone rimliga löparskador :-D Efter min förra ultra hade jag nackspärr (Naprapatjimmy var rätt imponerad). Den här gången slår jag till med typ karpaltunnelsyndrom i vänsterarmen för att pulsklockan har hängt och tryckt på samma ställe jättelänge? Underarmen var helt svullen och tummen orörlig efter loppet :-D Håller ändå tummarna för att höften snart ger med sig så du kan springa igen. En familjetrippel på pallen är ändå värt lite, det kommer ju inte hända i Köpenhamn!

    • Svara
      Anna
      7 maj, 2019 kl 17:45

      Haha, sånna skador är ju mycket bättre. För de går förmodligen att springa vidare med? Att man inte kan knacka tangentbord på jobbet är ju mycket mer överlevnadsbart :) Jag brukar ibland få träningsvärk i biceps när jag springer. Av att hålla en vattenflaska på 2,5 dl. Ska man tolka det som att jag är svag eller att jag springer och smygflexar mina obefintliga överarmar :)

  • Svara
    Åsa, Mittliv-Mittval
    7 maj, 2019 kl 14:14

    Oh, no! Skador kommer ju dessvärre aldrig lägligt. Man skulle ju önska att man kunde beställa dem till typ januari och så ha det gjort för det året, men icke!

    • Svara
      Anna
      7 maj, 2019 kl 17:47

      Ja alltså november-januari borde ju vara skadesäsong och enda gången på året det är tillåtet med skador. Sen tänker jag att de som ändå inte tycker om att röra sig kunde ta lite extra av den sammanlagda skaderansonen. Det gör ju liksom inget med lite höftont om man ändå ligger i soffan och kollar netflix :)

  • Svara
    Pernilla
    7 maj, 2019 kl 15:22

    Äsch, du är ju en maskin!!😍😎👏. Din kropp tänker nog bara att jag måste bromsa henne ett par dagar så att det känns skönt att springa igen👍🏻👍🏻. Det vill ju både kroppen och du🙏🏃‍♀️☀️

    • Svara
      Anna
      7 maj, 2019 kl 17:48

      Det har gjort så förr, kanske har den insett att det är enda sättet att bromsa mig, att det gör riktigt sjuhelsickes ont. Jag har inte gett upp något men det ska nog mycket till för att köpenhamn ska bli en trevlig historia :O

  • Svara
    Johanna
    8 maj, 2019 kl 14:42

    Åh, trist, hoppas det går över snabbt!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.