Vi har bråda dagar med en student som väntar i nästa vecka. Tiden är knapp och vi får prioritera rätt för att hinna få in träningen. Och rättvist och jämlikt ska det vara…
Frågan är om det är jämlikt i tid eller i distans som gäller…
Hade det handlat om löpning hade jag svarat tid. Vi går ut och springer två timmar så fixar vi ogräset sen. Rättvist och bra. Jag hade hunnit ett par kilometer längre och varit nöjd. Men nu springer vi ju inte pga anledning. Fredrik föreslår att han ska cykla 55-kilometersrundan och jag ska ta den kortare varianten på 50. Då är vi hemma samtidigt, fast jag har fått träna mindre. I distans…
Plötsligt tycker jag distansen är den vi ska vara jämlika kring och ändrar spelreglerna. Han muttrar lite om att jag då får 25 minuter mindre instagramtid och jag köper den dealen.
Men photoshooten till insta-bilden har han inte satt någon tidsbegränsning på. Det är tur, för den tar en stund. Dottern tycker nämligen att vi ska ta en likadan bild som vi tog på henne för ett par år sedan. Bara för att jag råkar ha samma gamla tröja. Och det tar en stund att få vinklarna rätt, fötterna i rätt position och drickflaskan att sluta läcka vatten…
Det gick ganska bra. Men det är när man använder en tröja från stenåldern (och cykelbrallor äldre än så) som man inser att man behöver shoppa cykelkläder. Ska man vara cyklist på obestämd framtid får man ju ändå vara det med stil. Och internetshopping är ju tidseffektivt mellan studentbestyren.
Så länge motsatsen inte är bevisad (dvs tills jag fått gjort en MR) betraktas min skada som stressfraktur och jag har fått order om att vila från alla rörelser och belastningar som orsakar smärta. Cykel är det enda som i nuläget fungerar. Tyvärr orsakade inte ogräsrensningen heller smärta…
Inga kommentarer