Efter avslutad yogaklass kommer en tjej fram och frågar om jag inte har någon youtube-kanal? Med mina best of yogavideos. Och jag blir så förvånad att jag nästan sväljer yogamattan hel…
Visst har jag gjort några ytterst fancy youtube-produktioner* men nej, på youtube kommer ni inte att hitta mig mer seriöst än så.
Jag är nämligen rädd för kameror. Inte sånna stillbildstagande kameror, men när vi snackar rörligt. Och med ljud. Ja egentligen är det nog mest ljudet jag är rädd för…
Därför hade det antingen blivit stumyoga eller ingen yoga alls, och då är det sistnämnda förmodligen ett bättre alternativ.
Men jag blev ändå lite glad över frågan!
*En provsmak på tidigare fancy produktioner hittar du här, här, och här. Fast kanske den bästa nedan:
Ber om ursäkt för upplösningen från bortre stenåldern.
2 Kommentarer
Märta Johansson
22 januari, 2019 kl 21:27Åh jag kan riktigt känna hur det känns där i trappan dagen efter maran :-) Gå i sidled ner, klassiker!
Anna
22 januari, 2019 kl 22:21Det måste vara värsta underhållning och sätta sig vid den där trappan och bara titta på folk :)