Lunchlöpningens dilemma

Lunchlöpning i all ära men det blir ju knas med själva ätandet. För när ska man hinna äta när man har sprungit bort hela lunchen?

Lösningen är lunch framför datorn. Med risk för kikärtor i tangentbordet. Eftersom dagens njutarspring drog ut på tiden pga galet fint väder, fick duschen också stryka på foten. Och ombytet.

Därför är det tur att jag jobbar hemma. Där ingen ser att jag sitter i svettiga tights hela eftermiddagen. Där ingen känner odören av nysprungna strumpor, och ingen kan ana buff-randen i pannan som håller sig kvar till minst klockan tre. (Sånt som inte hände när man var 20…)

Men nu är jag nyduschad och fräsch igen. För jag avslutar dagen med ett möte. Gällande ett än så länge hemligt projekt, som jag tror att ni kommer att älska. I alla fall de nördigaste av er.

Och ja, man får säga A men inte B. Det är jätteroligt!