Jag fnissar fortfarande år kommentaren F sa när vi spranf halvmaran till Smygehuk när det nu var. ”Anna är ingen löpare”. S-å-f-e-l-h-a-n-h-a-d-e! :-)

Som svar på Mia.

Ja alltså hur gick den ens ner? Dåtidens rödbetsjuice. Som by the way inte heller funkar på mig…

Som svar på A-mamman.

Jag var inte så himla tidig på pucken jag heller. Första halvmaran vid 33 och maran vid 35. Då får man blomstra desto längre istället för att kompensera allt man missat :)

Som svar på Lisa.

Vad spännande, det vill jag läsa! Jag kunde själv inte sluta fundera på hela dagen igår :)

Spännande att få lära känna dig ”före bloggen” även om jag kom hit som läsare när du hade varit igång ett tag :) ALLTSÅ DEN DÄR VITARGON! Hahaha… Been there done that!

Och jag älskar dina svar!
Det stämmer som jag trodde, att du har talang för löpning. Jag skulle aldrig göra min första halvmara under två timmar. Jag hade väl inte ens tänkt tanken på en halvmara när jag var under 40. Late bloomer :) Men det är superintressant att läsa sådant här tycker jag. TACK!

Åh, jag blir grön av avund, litegrann, av att läsa det där. Att springa in på 3:47, bara sådär-onekligen har du ju en viss löpartalang :-)
Skämt åsido, det är en ganska Bra illustration till varför det här med tider lksom inte riktigt låter sig jämförasmed andras. Jag har verkligen tränat medvetet inför mina maror och än så länge inte hamnar under 4:23, men jag är lika glad ändå. Oc det här väckte så många funderingar att jag nog måste skriva ett eget inlägg…;-)