Aktuellt

Livat i skogen

Att råka hamna i en skog under orienteringstävling är som att tillbringa Black Friday på köpcentrum. Trångt.

Jag råkar förvisso inte hamna i orienteringsskogen, jag springer ju liksom dit just därför. För att möta upp med familjen och få skjuts hem. Men ändå. Jag är inte beredd på myllret av människor som möter mig när jag efter 17 km transportlöpning i min ensamhet slutligen kommer in i skogen. Där jag tror att tystnaden och lugnet ska möta mig men vaknar ur min dröm när tre mountainbike-cyklister swishar förbi mitt framför näsan.

Ser mig omkring och upptäcker att jag inte är ensam. Förutom de tre cyklisterna kryllar det av människor med kartor. Som myror i en myrstack, irrande åt alla håll. Det är en superhäftig syn, men lagom tills jag fått upp mobilen ur midjebältet är alla borta. För så fungerar orienterare. Dyker upp som gubbar ur lådor och försvinner lika fort. Mina bildbevis på den överbefolkade skogen är inte övertygande…. (hur många personer ser du?)

Springer vidare. Och ler för mig själv varje gång jag håller på att frontalkrocka med en orienterare med blicken i fastnaglad i kartan. Får lust att säga Bu men hejdar mig. Medelåldern på den mötande trafiken är 75+ och man vet aldrig hur det kan sluta. När Skåneleden korsar mtb-spåret och samtidigt passerar en orienteringskontroll gör jag en snabb riskanalys och inser att här kan det hända grejer. En överkörd orienterare eller en mtb-cyklist som får en SI-pinne mellan ekrarna.  Eller bara en vanlig transportlöparkrock med en helt oskyldig orienteringsskärm? Söndagar i skogen kan vara farliga ting. Har du också levt farligt idag?

 

 

4 Kommentarer

  • Svara
    A-mamman
    25 november, 2018 kl 20:43

    Inte direkt, men sprungit på bana! Första gången, körde intervaller. Det var inget långt pass men kort 😀

    • Svara
      Anna
      27 november, 2018 kl 17:52

      Intervaller är så nära farligt man kan komma. Jätteläskigt ju :)

  • Svara
    Mia
    25 november, 2018 kl 20:51

    Det är ju ändå väldigt fascinerande det där med att de kan springa och läsa kartan samtidigt. Så mycket orienterare kommer jag aldrig att bli…

    • Svara
      Anna
      27 november, 2018 kl 17:52

      Fattar inte heller. Jag hade stått på öronen direkt!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.