Just när man gnällt ihjäl sig om hur grått det är i november drar värsta solskenet in.
Igår sprang jag och Fredrik 24 km via solnedgången och rakt in till dukat bord hos svärföräldrarna. Och idag åt vi lunch utomhus. På staplade plastbackar, eftersom vi som omväxling lyckats plocka in utemöblerna redan i november. (Vanliga år är vi glada om de hinner undan innan det är dags att plocka fram dem igen).
Observera vårt träningsnördiga grytunderlägg…
Anyway. Trots det grymma löparvädret cyklade jag faktiskt inomhus idag. Vilken fail. Som tur var får jag nöta löparskor redan i morgon då jag har bokat in löpning i Ängelholm. Lite kustnära mot Torekov eller ner mot Kullaberg återstår att se. Kanske sopa upp några av 100-mileslöparna som stupat längs vängen…
Och till nästa lördag hoppas jag på fulväder, för då ska jag visst cykla inomhus igen. I TRE timmar. Marathonspinning på ingång för den som är sugen på svettfest. November är kanske inte så pjåkigt ändå!
3 Kommentarer
Trail & Inspiration
3 november, 2018 kl 18:07Jag säger ju att hösten är ”da shit” (även om man nog inte säger så längre)! Haha!
Anna
4 november, 2018 kl 14:46Haha, bara väl utvalda dagar. Annars är det mest skit. Som man fortfarande säger :)
Ingmarie
4 november, 2018 kl 21:37Många som håller på med fotografering och konst säger att just november har det vackraste och coolaste ljuset på hela året.