Långpasskompromiss

Att vara långlöpare tar tid och långpassen nallar ofrånkomligen tid från familjen. Så det gäller att tänka till. Och uppfinna nya långpassupplägg…

Idag var söndagen allt skulle hända:
*Jag hade önskemål om långpass,
*Fredrik och Alva skulle orientera på Söderåsen
*Vi ville gå på matmarknad i Skäralid
*Vi skulle äta lunch i det fria och öva att sätta upp en tarp…  (känn dig inte dum om du inte vet vad en tarp är, det visste inte jag heller för två veckor sedan).

Helst skulle jag såklart springa långpasset på Söderåsen men övriga två var lagom sugna på långpassorientering. Och skulle jag springa långpasset innan avfärd skulle jag ju inte ha något att göra under deras orientering.  Då uppfann jag det eminenta upplägget ”Långpass i två delar”. Så här:

06.00. Väckarklockan ringer. Det är söndag och jag offrar veckans sista och enda chans att sova ut. Det ösregnar och jag ska springa första delen av långpasset. Bra idé snäckan.

06.20. Ger mig ut i becksvart mörker. Inte en enda själ är vaken. Jag är mörkrädd, vad gör jag här?

07.00. Fortfarande inte ljust, var är solen liksom? Regnet strilar och det plaskar under fötterna,  men nu är jag inte längre ensam. Det har börjat köra bilar, men är det positivt? Eller sitter det yxmördare bakom rattarna? Ja, jag sa ju att jag är mörkrädd…

07.30. Hemma. Inte uppäten av djur men hungrig. Jag har sprungit 12 km och ska på 45 minuter äta frukost, byta om och sätta mig i bilen till Söderåsen.

08.45. Framme på Söderåsen. Blir avsläppt vid en skylt som varnar för älgjakt. Fredrik tycker att inte jag ska oroa mig för jag ser ju inte ut som en älg… ( I själva verket har han googlat att älgjakten börjar först i morgon och känner sig trygg med det).

De övriga två kör vidare till den plats jag ska springa till. Medan jag tar mig dit hinner de orientera precis lagom mycket och jag hinner avverka långpassets andra del, 18 friska kilometer.

Som en slump står omklädningstältet uppställt när jag kommer fram och pizzabullarna ligger på värmning på bilens parkeringsvärmare. Som nästa slump finns en matmarknad på bara några kilometers avstånd där vi förlustar oss i ekologiska och närproducerade grejer. Ett ypperligt tillfälle att fylla långpasshålet i magen.

När vi shoppat med oss Söderåsens halva förråd av rotfrukter, kryddor och bröd åker vi vidare upp på åsen. Precis vid kanten till en ravin slår vi läger, och medan vi väntar på att bli hungriga (igen!) ska Fredrik ge sig på den omöjliga uppgiften att sätta upp en tarp.

En tarp är liksom en stor presenning som man kan sätta upp som skydd mot regn och vind. Idag har vi varken eller, men vi låtsas. Jag tänker att det kan vara en grym grej när man är ute och äventyrsspringer och vill ha en fikapaus. Eller för att slippa gå in i tältet om det börjar regna till middag. Men tält-meister måste nog öva lite för att få upp skapelsen innan ovädret blåst förbi…

Under vår tarp äter vi påsmat och egenrullade pinnbröd. Som en flashback till Skogsströvarna 1981.

Sa jag att jag hade en bra söndag?

För dig som också vill leka frilufts-söndag finns både tarpen och köket att hitta på Addnature. Stekpannan från 1970 är en gåva från min mor…

(Inlägget är skrivet i samarbete med Addnature. Min mamma har inget med inlägget att göra…)

3 Kommentarer

  • Svara
    elsa
    7 oktober, 2018 kl 21:58

    Ser ut som en perfekt söndag!

  • Svara
    Mia
    8 oktober, 2018 kl 10:19

    Jag tycker att det var en väldigt bra idé snäckan! För vilken fin dag du/ni fick! :)

  • Svara
    Johanna
    8 oktober, 2018 kl 15:52

    Vilken bra idé, härlig söndag :)

  • Kommentera

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.