När man umgås med löpare får man alltid förståelse för sina löprelaterade egenheter. Andra kanske inte riktigt lika lätt förstår de val man gör. Och att vara gift med en löpare, eller barn till en, kräver ett visst mått av tålamod. Man behöver:
1. Förstå att svettiga träningskläder ibland behöver hänga och torka i fönsterkarmar, på stolsryggar och på krokar i hallen.
2. Lära sig att svettlukt inte är farligt.
3. Kunna leva med att de svettiga kläderna ibland ligger i en hög på golvet för att ägaren glömde att plocka upp dem i sin iver att lägga upp bild från rundan på instagram.
4. Tycka om att väckas av att en klämkäck och morgonpigg löpare stövlar in i sovrummet och på något makalöst sätt redan hunnit avverka 12 km.
5. Förstå att bara för att löparen i fråga syns utanför fönstret betyder det inte att hen är hemma. Visar gps:en ojämnt kan det ta ett par varv runt kvarteret…
6. Tycka om att resa till platser på udda årstider bara för att ställets marathon råkar gå just då. Alltså New York i maj kanske är lockande men sorry, New York görs i november…
7. Vara klätterkunnig. För att ta sig förbi löparskorna i hallen…
8. Tycka om att köra bil ensam till gemensamma aktiviteter. För att löparen mycket hellre springer. Och skickar ombyteskläderna i bilen. Men ombyteskläder är säkert också trevligt sällskap…
9. Acceptera att en löpares matkonto vida överstiger medelsvenssons.
10. Snällt leva med den dyrare matkostnaden för att alternativet hungrig löpare är Så. Mycket. Värre.
Typ så. Det kan inte vara lätt…
8 Kommentarer
Nicklas
1 oktober, 2018 kl 21:31😂😂, nummer 7 är ju klockren.
Anna
2 oktober, 2018 kl 16:16Eller hur! Människan som sa att ”löpning är så billigt, man behöver bara ETT par skor” har ju inte fattat nått…. :)
Lisa
2 oktober, 2018 kl 14:5411. Stå ut med en frustrerad löpare som är skadad ibland. Nästan värre än en hungrig löpare
Anna
2 oktober, 2018 kl 16:17Skadade och sjuka löpare är jättevärst. Hur gör man ens för att vara trevlig i en sån situation? :)
Lisa
3 oktober, 2018 kl 07:49Helt obegripligt för mig. Men en löparmake kan också utveckla ett ordentligt sinne för det där; Vi diskuterade min envisa hallux valgus som jag vägrar operera om jag inte måste, han tyckte jag skulle eftersom jag klagar så mkt. På mitt svar ”men vill du umgås med mig när jag går på kryckor i sex veckor?” svarade han; ”Jag tänkte att du nog behöver en solseester om du har ont och är nyopererad. Ganska lång”
Ingmarie
2 oktober, 2018 kl 21:2111. De måste kunna vänta. På att löparen ”baraskaspringalitetillfördetkännssåbraidag”. ;-)
Min sambo får dock släpa på mina grejer på tuben/hojjen för vi har ingen bil. han borde få medalj… Dock blir han aldrig väckt av att jag kommer in efter en 12 km runda i smorottan. Däremot kan lunchen bli ruskigt försenad. ;-)
Mia
3 oktober, 2018 kl 13:17Min äldsta dotter som i hela sitt liv har varit allergisk mot efter-löpning-svett sa en dag ”Jag börjar tycka att du luktar gott när du har sprungit mamma!” HUR BRA?!
Susanne Bornmar
3 oktober, 2018 kl 14:05Hahaha! Underbart!!! :)