När jag står tittar på löptävling kliar det i benen. Jag blir avundsjuk på allt det där som är ett race. Smärtan, glädjen, känslan av att vara stark. Och svag. Runner’s high, publikens stöd, high fajvsen, och gåshuden på armarna. Att beskåda en open water-simning framkallar ingen avundsjuka alls!
När Fredrik kliver på båten mot starten på Hallands väderö fryser jag å hans vägnar. Tycker synd om alla gummimän och kvinnor som strax ska ner och kriga i det svarta bottenlösa havet.
Och eftersom det inte är någon vidare publiksport passar jag på att ta en löptur. I karg och bitvis rå natur, bland får och kor, njuter jag i min ensamhet, medan drygt 200 badmössor guppar i otakt över havet.
Och till skillnad från en målraka i löpning kommer alla simmare in till målet i Torekov från olika håll. Det var uppenbarligen svårt att hålla kurs. Jag hade förmodligen inte hittat fram ännu!
Det enda jag egentligen blev avundsjuk på var källarfranskan i målgång. Så oväntat och så mycket godare än kexchoklad och äckliga återhämtningsdrycker…
Blir du avis på andras rejs? Eller är du glad att slippa?
10 Kommentarer
A-mamman
27 augusti, 2018 kl 08:50Alltid glad att slippa, är ingen tävlingsmänniska! Men din beskrivning ”det svarta bottenlösa havet” lockar nog inte så många nya till simtävlingar :)
Anna
29 augusti, 2018 kl 20:41Neeej…haha. Förlåt simsporten för att jag skrämmer upp folket :)
Mia
27 augusti, 2018 kl 12:37Det blev ingen simmare av mig…trots århundradets typ varmaste sommar. All cred till dem som hoppar i!
Jag kan bli avis på rejs eftersom det är så härligt att gå i mål! :D
Anna
29 augusti, 2018 kl 20:42Alltså jag har badat massor, men värmen hjälper ju inte mot sjöodjuren på djupt vatten. De frodas säkert då… Säkrast att hålla sig vid land :)
Ingmarie
27 augusti, 2018 kl 20:50Bara avis om jag själv tänkt vara med men inte kan…Och lite på F fastän jag inte planerat vara med. Tror det var skithäftigt! Det där att simma tillsammans är speciellt och jag är evigt tacksam jag lärt mig och får vara med om det!
Anna
29 augusti, 2018 kl 20:43Hihi. Jag är mest förvånad att en fryslort som du ens kan tänka dig att simma. Det kan inte jag :) Men såklart superkul att du hittat en träningsform du tycker om. Speciellt när foten är stukad!
Ingmarie
27 augusti, 2018 kl 20:51Och havet är varken svart eller bottenlöst. ;-)
Anna
29 augusti, 2018 kl 20:44Svart var det allt….. men botten fanns nog, det erkänner jag. Fast väldigt långt ner…
Märta Johansson
27 augusti, 2018 kl 22:22Jag blir avis på alla lopp. Oavsett vad det är för sport, oavsett om det är nåt jag själv sysslar med eller inte. Folk som kör lopp utstrålar ju alltid sån lopp-pepp :-) (helt omöjligt ord att skriva ihop förresten)
Anna
29 augusti, 2018 kl 20:45Jag blir inte avis på sånt som är kallt, eller sånt som är läskigt :)