Aktuellt

Ultravasan 2018

Mitt mest googlade inlägg just nu är min race report från Ultravasan förra året. Och dagen-efter-inlägget. Samtidigt som frågorna haglar i diverse facebookgrupper och forum inför årets lopp. Jag gissar att Ultravasan-nerverna börja ge sig till känna hos folk. Och det är inte så konstigt, i dag är det exakt en månad till det smäller…

Ultravasan 90

Jag kommer ihåg funderingarna. Frågorna. Skräcken. Och det konstiga i att inte veta hur lång tid det skulle ta. Ett marathon kan jag säga på ett par minuter när hur lång tid jag är ute. Här visste jag inte vad som var rimligt att vänta sig. 10 timmar? 15 timmar? Jag hade inga mål men tjejernas medaljtid på 11 timmar lockade ju lite. Och Wayne’s coffee skulle ju stänga klockan 17…

Jag kommer ihåg hur jag knarkade youtube-filmer från året innan. Försökte supa in känslan och förbereda mig på underlag och väder. Men det var svårt att förutspå den lervälling som skulle möta mig.  Lika svårt var det att föreställa sig känslan av att stå i en startfålla klockan 05.00. Jag ryser fortfarande när jag ser den här filmen:

Första backen är en av de flitigast omdiskuterade frågorna i de forum jag ramlar in i. Ska man gå? Jag gjorde inte det. Det var asfalt och lättrullat uppför. En skön godmorgonjogg för yrvakna ben. Är man en teknisk analfabet som jag kändes det klokt att spara promenaderna till mer tekniska partier. Här njöt jag bara av känslan att äntligen ha fått starta dagen. Den dag som jag inte hade en aning om hur den skulle bli. Mitt längsta lopp hittills, och att vara helt ovetande om hur kroppen skulle reagera var både spännande och läskigt på samma gång.

Topp 2 -fråga som cirkulerar är skoval. Behövs trailskor och ska man byta i Evertsberg? Jag var lika vilsen för ett år sen, och skoångesten överglänste liksom allt. Jag började redan under våren att leta efter den perfekta skon men det skulle ta lång tid innan jag lyckades i min jakt. Till slut fastnade jag för ett par New Balance Vazee Summit, en hyfsat lätt trailsko som jag ramlade över efter att ha provat hela Löplabbets sortiment av trailskor. (Eller slalompjäxor som de visade sig vara).   Tanken var att byta i Evertsberg, men vilka händer orkar knyta skosnören i hällande regn? Jag plaskade vidare i de skor som redan var inkörda. Och det var nog klokt med tanke på lervällingen. En båt hade eventuellt varit ännu bättre! Som efterrätt till loppet fick jag ha en massiv skoutförsäljning på Tradera, för att liksom inte gå i konkurs på mina miljoner felköp, i jakten på den perfekta skon…

Men jag ska inte tråka ut er med gammal skåpmat. För er som har ultravasa-funderingar finns svaret på alla frågor här. I inlägget som Google inte hittar. För att det heter något så bloggtekniskt ostrategiskt som DET PRAKTISKA RUNTIKRINGET.

Och nu tror jag tamejtusan jag blev lite sugen igen. Det tog bara 11 månader att glömma lervällingen…

0

1 kommentar

  • Svara
    Hannas krypin
    18 juli, 2018 kl 21:19

    Jag blir allt sugen på att springa när jag ser starten. Fast inte en Ultravasa utan det kliar mest i lopptarmen. Tre lopp på tio dagar gör mig verkligen supertaggad på att springa fler lopp och sätta mål. :-)

    0

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.