Min gps-laddare är på villovägar. Den är i Ö-vik, tillsammans med resten av familjens laddare. De blev lite ha-galna mannen och dottern, och roffade med sig allt som liknade en sladd. Så här sitter jag. Med urladdad klocka.
Jag la upp mitt öde på instagram igår och kommentarerna haglade. Mina följare förstod uppenbarligen det allvarliga i situationen. Och de delade gladeligen med sig av tips på hur jag skulle överleva krisen. Här är råden som de glömde att ta med i broschyren NÄR KRISEN ELLER KRIGET KOMMER:
- Knacka dörr och se om en granne har en laddare att låna ut.
Den hade inte hjälpt mig. Mina grannar sysslar mer med poolparty än löpning. Jag hade nog fått gå några kvarter. - Använd app i mobilen.
Alltså app är överskattat. Jag har app-fobi och blir galen. Först trycker jag på start, sen stressar jag ihjäl mig för att få ner mobilen i spi-beltet och komma iväg innan för många sekunder har gått. Efter exakt 1 km börjar eländet prata. Med den där höga irriterande rösten. Och den berättar precis hur sakta det går. Gärna så hela grannskapet hör. Sakta pratar hon också. Så att hon nätt och jämt har stängt munnen innan det är dags för nästa lägesrapport. Sen ska jag lyckas pilla upp mobilen löpandes för att stanna eländet inför varje photoshoot och kisspaus. Utan att det tickar sekunder. När jag sen kommer hem, har den reggat sekunderna men inte kilometerna. För det var någon funktion jag glömde att klicka i…. Hellre går jag på body pump… - Köp en ny klocka
Det är ett frestande och bra tips. Den borde definitivt in i broschyren. Fast klockor i all ära, jag tycker teknik är rätt trist. Men jag kanske kan få köpa ett par löparskor som tröst? Och springa rundor med kända kilometerantal. - Lär dig springa utan klocka…
Alltså det kan jag. Det är bara så svårt att veta när man ska vända hem. Man kanske missar både kvällsmaten och godnattsagan? Eller kommer hem på 14,92 km… Fast det får man ju aldrig veta!
Idag spinnar jag. Det är praktiskt. Inga kilometer att hålla reda på. Så får jag fundera ut något klurigt till i morgon. Senast onsdag förväntar jag mig att laddaren ligger i min brevlåda. Så att jag kan springa på lördag med koll på tillvaron. Och veta exakt hur långt borta cappuccinon är…
Inga kommentarer