Italy coast to coast. Eller Ragnar…

Knappt har medaljbilderna från helgen tagit slut på instagram förrän flödet fylls av nya roligheter. Det känns som halva Springtime-gänget är i New York och springer tjejmil och resten i Italien och springer från kust till kust. Ge mig deras jobb någon…

New York tjejmil hoppas jag få göra med ena dottern, Brooklyn Half med den andra. Men det dröjer. Den första för att det tar tid att övertyga, den andra för att hon behöver några fler år på nacken.

Men Italy coast to coast alltså. En stafett på fyra dagar, med fyra deltagare där varje deltagare får njuta av 19-24 km per dag. Alltså jag går igång fullständigt. Tills jag läser meningen: ”You will be running over extremely challenging mountains across central Italy”. Då blir fötterna kalla. Iskalla. Men fortfarande kittlar tanken.

Tänker att jag kanske ska börja med RAGNAR. En stafett runt Mälaren nästa sommar. 30 mil fördelat på 10 personer. Eller fem personer om man väljer ultraversionen.  Jag lockas såklart mest av fler mil för pengarna, och börjar genast leta efter fyra löpsugna kompisar. Watch out. Ingen går säker…