Vilodag på Bornholm betyder långsamma promenader och mycket fika. Och när promenaderna liksom av en händelse råkar korsa ultralöparnas väg på Salomon Hammer trail är det lätt att löpsuget triggas till olidlighet. Bara åsynen av en snitsel och benen börjar bubbla innanför jeansen.
Därför har jag laddat fönsterbrädan med livsviktiga prylar. Så att jag i arla morgonstund kan smyga ut på äventyr.
Känslan att få andas dansk morgonluft och insupa havet innan frukost. Komma hem vrålhungrig till frukostbuffén och äta mig så mätt att jag orkar utklassa familjen i minigolf.
Kanske hittar jag en kaffebar som kan servera mig ”syndigt kaffe” på vägen. Det syndiga kaffet är en Bornholmsk delikatess som tydligen uppfunnits av ultralöpare med behov av koffein och energi. I farten. Vi snackar dubbel espresso plus grädde tills den slutar ryka…
Vilodag gör underverk för löparsug. Nu går vi in i löpvilans tid. Alltid är det före lopp eller efter lopp. Ladda batterier eller återhämta. Jag kommer ha konstant löpsug till mitten av juni. Hjälp mig någon!
4 Kommentarer
Trail & Inspiration
13 maj, 2018 kl 10:00Herregud, människa! Jag kan bli lite avis på ditt löparsug! Haha! (Även om mitt åtminstone är BÄTTRE nu än det har varit).
Kram M
Anna
13 maj, 2018 kl 22:13Haha, just nu är det helt galet. Det är liksom solen och de lätta kläderna som gör det! Det går över :)
Mia
14 maj, 2018 kl 10:12Kan jag få slippa den där strängen av Oboy i Stockholm?!
Anna
14 maj, 2018 kl 21:57Den finns inte i Sverige. Det måste vara ett danskt påfund….