Kvalitetstid med barn

När ens dotter beställer löpskolning, intervaller och löpstyrka strax efter åtta på kvällen spelar det ingen roll hur många varv man snurrat in sig i filten i solstolen. Då ställer man sig i givakt och lyder order.

Tre minuter in på uppvärmingen säger hon:

– kan vi inte sluta nu? Det är så tråkigt att springa. (Orienterare måste vara världens mest lättlurade människor. Ge dem en karta och de kan springa hur långt som helst, men jaja, nu hade vi ingen…)

Trippingen är konstig, skippingen är jobbig, sen börjar det arta sig. I hälkickar på var tredje får hon glänsa över farsan och vaknar till liv. Och när vi kör Ravelli är humöret på topp.

När löpskolningen är avklarad går vi loss på 2 x 1 km i en fart som för bara ett halvår sedan var helt främmande. Hon glassar runt på 4:34 och känns inte speciellt trött. Jag plussar på en extrakilometer och får en liten genomkörare inför Göteborg på lördag. Och en tankeställare. Om hon på ett halvår gått från 4:55 till 4:34 på en kilometer, får jag nog ta och skärpa mig om jag inte ska bli frånåkt inom kort…

Tillbaka på gräsmattan avslutar vi med tåhävningar, utfallsteg, plankor, armhävningar, och drakar. I solnedgång. Har jag sagt att jag älskar våren?