Aktuellt

Dagen efter…

Dagen efter min första halvmara haltar jag, och återhämtar mig i ryggläge. I typ två veckor. Året är 2007 och jag suger på karamellen så länge att jag får hål i tänderna. Elva år senare missade jag lite på detaljerna…

Jag glömmer ryggläget på gräsplanen och travar direkt iväg de två kilometerna till Linnéplatsen där familjen ska plocka upp mig för vidare transport till kaffebar. Efter två cappuccino känner jag mig som människa igen och vi drar vidare mot Båstad och havet.

Trots att det bara är ett par timmar sedan jag korsade den där mållinjen rycker det lite i benen. Tänk att få smygjogga en runda här liksom. Utan fart och blåa ränder. Utan backar.

Slår bort den syndiga tanken. Efter halvmarathon ska man vila. Det vet alla.

När vanliga människor återhämtar sig med kall öl och pizza på uteservering har vi bestämt oss för att tälta. Vi behöver testa utrustning inför sommarens löpäventyr i Åre, och idag ska det ske.

I det finfina området vid havet är det dock tältförbud och vi får snällt dra vidare till skogs. Att sova på ett halkigt liggunderlag och vakna var sjuttonde minut när någon annan i tältet vrider sig, snarkar eller sparkar en på revbenen måste vara det bästa sättet att återhämta sig. Här har jag verkligen tänkt till.

Att klockan dessutom hinner bli 21.30 innan vi slagit läger och fått i ordning på maten är ju en extra poäng i återhämtningen. Att typ svälta ihjäl ett par timmar måste ju göra underverk för ihoplappningsproceduren av slitna muskler. Tur att vi slår till på så moffig mat att inte en cell går hungrig efter det. Frågan är om jag någonsin kommer bli hungrig igen. Det blir jag. Klockan 02.15…

Så här ser det ut när vi går och lägger oss:

Och när vi vaknar för femtifjärde gången, och klockan ÄNTLIGEN har passerat 06.00:

Efter morgongröt på påse är återhämtningen total och när Fredrik föreslår en backrunda i löparskor ställer sig hela familjen i givakt. Eller i alla fall de två orienterarna som åkt karusell istället för att springa Göteborgsvarv. Jag sträcker mig till en GÅGG med så få höjdmeter som möjligt. För att jag inte kan motstå skogen när jag som omväxling till och med vaknar i den.  Jag gåggar ihop 10 km och bryter mot ännu en återhämtningsregel.

Men korna är söta och vädret är fint. I morgon ska jag inte springa.  Jag har ju för tusan ett maraton att återhämta mig till. Skärpning!

0

6 Kommentarer

  • Svara
    Pernilla
    20 maj, 2018 kl 22:11

    Det ser ju helt underbart ut!! Helt rätt att passa på när det är så här fint väder!😍👍🏻☀️🙏👌

    0
    • Svara
      Anna
      22 maj, 2018 kl 08:59

      Ja det var en grym minituflykt! Så värt!

      0
  • Svara
    Trail & Inspiration
    20 maj, 2018 kl 23:04

    Hehe! Gågga är ett bra ord (och förflyttninssätt). ;-)

    0
    • Svara
      Anna
      22 maj, 2018 kl 09:00

      Gågga är bra. Passar utmärkt för trötta ben. Roligare än att gå och mindre jobbigt än att springa :)

      0
  • Svara
    A-mamman
    21 maj, 2018 kl 09:51

    Konstig återhämtning men fin kompensation med underbar utsikt och gulliga kor.

    0
    • Svara
      Anna
      22 maj, 2018 kl 09:00

      Kor är kul så länge de är på rätt sida stängslet :)

      0

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.