Alltså vänner med stuga vid skog! Sånna växer inte på träd. Men vi känner några! Och just nu våldgästar vi dem…
Stugan har liksom stannat år 1996. Vi snackar väggar i terracotta, gult, och blått. Med bård såklart. Vi snackar bandspelare och fruktfat där frukterna är av plast. Att hälsa på här är en nostalgiutflykt av rang. Jag börjar nästan drömma om cykelbyxor och kavaj…
Anyway. Vi är här för att sällskapa, inte drömma oss tillbaka till livet som 23. Och vi har såklart smugit med både kaffemaskinen och löparskorna. Ingen helg är ju liksom komplett utan. 1996 hade jag varken kaffemaskin eller löparskor, vilket öde!!!
Uppvärmningsrundan avverkades igår. En fantastisk stig, så välmarkerad att vi faktiskt lyckades hitta tillbaka.
Idag väntar längre pass. Beställd distans 17-22 km men jag törs inte lova något. Den här rundan är nämligen inte markerad på träd, utan utmärkt på karta. Och sånt brukar ju aldrig sluta som det ska…
4 Kommentarer
Mia
29 april, 2018 kl 13:00Väntar med spänning på långpassrapporten! :D
Anna
30 april, 2018 kl 21:12Den blev ju inte ens spännande. Vi kom inte en millimeter vilse ju. Får be om en trixigare karta nästa gång….
Åsa
30 april, 2018 kl 16:08Åh, cykelbyxor och kavaj! Vilken nostalgi! Jag HADE faktiskt det. Naturligtvis med axelvaddar i kavajen. Men det bästa av allt var att cykelbyxorna var av spets!
Anna
30 april, 2018 kl 21:13Men eller hur! Hur crazy är det inte! :)