Minisemester utan löparskor

Det här är typ första gången jag reser utan löparskor. Det är jättesvårt…

Anledningen till bristen på löparskor är att jag trodde jag skulle springa 62 km på lördag och att jag borde vila benen inför detta. Sen ändrades lördagsplanerna men inte uppladdningen och packningen…

Så här står jag med två kolhydratladdade ben och inga löparskor. Och en hel spännande stad som utforskas under jord istället för till fots. Fail.

Mest saknar jag löparskorna mellan 07 och 08. Då jag ändå ligger och vrider mig i sängen i väntan på att dotterns ska vakna. Då jag försöker bli tillräckligt hungrig för att orka hela den grymma buffén. Då hade jag betalt bra för ett par nya skor…

Uteblivna löparskor, i kombination med att jag inte var här i lördags och sprang Milano marathon, känns… ovanligt. Men det går ingen nöd på oss. Vi har hittat Milanos bästa cappuccino och fått 39 euro i böter på tunnelbanan (prutat och klart. Det kostade 78 egentligen!). Vi har varit på koncert och blivit blöta i ösregn. Vi har ätit en frukost to die for..

Idag är utmaningen att komma överens med tonårsdotter:

Nike store eller fancy klänningaffärer

Cappuccino eller fancy drinkar

Hiss eller trappor

Vad gäller middagen har hon ingen talan. Dags att återsmaka jordens godaste caprese!

Inga kommentarer

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.