Me and Morton

Jag har en elak kompis som heter Morton. Vi har inte setts på flera år, men under början av min löparkarriär gillade han att bosätta sig i min fot.  Där satt han och framkallade en brännande känsla i tårna som gjorde att det liksom inte gick att springa vidare. När jag bytte skor flyttade Morton. De luktade väl inte lika gott eller nått…

Nu har Morton aviserat sin återkomst. Det är tydligen min gamle vän från förr som spökar i foten. Hos kiropraktorn svarade foten positivt på Mortons klicktest. Positivt som så ofta inom sjukvården är negativt. Det är alltså Morton himself som bråkar igen. Och det är nödvändigtvis inte löpningen som fått Morton att söka upp mig. Det drabbar tydligen medelålders kvinnofolk med eller utan löparskor. Så watchout. Ingen går säker! Fast just det där med medelålders vill jag inte precis kännas vid….

Anyway. Sedan jag fick min dom i morse har jag gått loss fullständigt på google och hittat fancy övningar. Ni vet de där käcka grejerna man rekommenderar andra men helst slipper att göra själv. Vi snackar fotgympa. Men om alternativet är att opereras om något år, låter det ju bra mycket roligare att bygga fotvalv. Fotvalvsgympa kommer lätt bli det nya svarta här hemma.

Och springa får jag, så länge inte smärtan stoppar mig. Just nu känns det överkomligt, så vi kör. Springer halvmarathon och bygger fotvalv.  Bye bye Morton bye bye!