Det finns bara en nackdel med att anordna Stävie Trail och det är att jag inte kan springa det själv. För jag tokgillar banan och hade älskat att dela upplevelsen med alla därute. Nu får jag bara höra rapporter från banan. Om underlag, banmarkeringar och om de fantastiskt peppande funktionärerna. Lycka den som fick bli peppade av dem liksom.
Dessutom blir det ju inga nya poäng i Gripenserien när man springer omkring i en gul funktionärsväst och leker viktig. Och Gripenserien är kul! Den består av fem unika lopp där man får poäng baserat på placering, plus extra bonuspoäng ju fler lopp man deltar i.
Jag skrapade ihop 53 poäng i Winter Cross Run och det hade ju varit coolt att fylla på med lite fler i Stävie. Men funktionärsklassen räknas tyvärr inte, även om den innefattar en hel del löpning. Om än mer runt-runt än rakt fram…
Som tur var finns en yngre version av mig, och när jag inte kan hävda mig i seriens rankinglista rycker dottern in och försvarar det Nystedtska namnet. Med 56 poäng på motocrossbanan och 23 från i söndags ligger hon på delad sjundeplats.
En resultatlista med en Nystedt känns mycket bättre för själen. Nu sover jag gott.
Inga kommentarer