Löpskador

Jag var på fikadejt häromdagen. Hon påstod att höstlopp är bättre än vårlopp för då har man hunnit träna.

Jag sa emot. Till vårloppen har jag hunnit träna lagom och kan springa med pigga ben. Till höstloppen har jag liksom sprungit för mycket. För att vädret var fint, känslan var skön, loppen var många och oemotståndliga. Till hösten kommer jag halvskadad…

Så har i alla fall de senaste åren sett ut och jag tänker att man skulle ta och lära sig någon gång.  Vara oskadad och ha värsta springflytet i november liksom. Fast ska man vila någon gång så är det väl ändå just då. För att man tagit ut svängarna lite för mycket de månader då livet är som bäst, träden som grönast och kläderna som tunnast.

Skador alltså. Ingen löpare kommer nog helt undan. Så här är min meritlista:

Löparknä ena benet, 2009
Löparknä andra benet, 2011
Konstig vad 2013
Hälsenorna 2014
En sketen fot 2015
Vänsterbenet 2016
Högerbenet 2017

Och så lite småjox i en höftböjare 2012 tror jag mig komma ihåg.

Så med hjälp av arkiven lyckas jag dra slutsatsen att 2010 var THE YEAR.  Det skadefria året.  Året jag cyklade till Umeå, sprang Ultraintervaller, cyklade vätternrundan och sprang 50 km Markuslopp ostraffat.

Får man göra en copypaste på 2010 och få ett skadefritt 2018? Utan att för den sakens skull behöva blanda in cykeln…