Asics frontrunner

Jag har följt Idas år som Asics frontrunner och liksom i smyg önskat att få byta plats med henne.  De verkar ha haft sjukt kul. Liksom levt drömmen i löparbrallor. Därför blev jag helt eld och lågor när jag såg att de nu söker nya frontrunners. Förberedde mig för en snajsig ansökan.

Första frågorna är alltid lätta. Adress, ålder och telefonnummer. Vad kan gå fel liksom? Mer än att min hedervärda ålder kanske ligger mig i fatet, förra årets frontrunners ser inte ut att vara en dag över trettio…

Sociala profiler. Blogg och insta, check. Men hur hopplös är man om man inte har snapchat?

Antal gånger i veckan jag springer själv, med kompis eller i grupp.  Gissar att man är en bättre reklampelare om man springer i grupp. Det gör ju knappt jag. Ingen kommer ju se mina flashiga Asics-kläder i Stävie-skogen liksom.

De vill veta när jag motiverade folk till rörelse senast och det är ju typ hela tiden. I mitt jobb som löpar-pt och gruppträningsinstruktör vore det väl tjänstefel om ingen blev motiverad. Pluspoäng där.

Största prestation.  Tidsmässigt, längdmässigt eller något helt annat? Hur skriver man något smart här som får dem att förstå att jag ska bli frontrunner? Lyckas inte vara särskilt taktisk och plitar ner ett halvtorrt svar.

Favoritlöparskor. Här ska man nog skriva någon cool Asics-modell men jag springer ju i New Balance! Funderar på en vit lögn men tänker att ärlighet varar längst. Det måste ju vara bättre för dem att övertyga en New Balance-nörd och vinna en ny köpare, än att frälsa en redan Asics-frälst.

Sen följer en rad lätta frågor om antal tävlingar per år, personbästa och favoritdistanser. Plättlätt. Kan ju till och sekunderna på mina pb. Och årtalen. Allt som oftast 2010. Fast då kanske man räknas som avdankad… en BACK RUNNER! Hinner jag persa på milen innan ansökningstiden går ut om 26 dagar? Då behöver jag nog ett vildsvin som jagar mig.

När allt känns enkelt avslutar de med frågan VARFÖR jag ska bli en front runner och låter mig försöka övertyga dem på 2-3 meningar. Herregud, jag hade behövt 2-3 sidor.  För att det låter så galet roligt såklart. Fast hur får jag det att låta som en super-win även för dem? På 2-3 meningar har jag knappt hunnit harkla mig klart. Det går så där.

Att hitta två bilder när man ser lagom snygg och sportig ut var inte heller helt enkelt. Speciellt som det står Craft på alla kläder!

Jag tror jag lyckades måttligt med min ansökan och siktar mentalt in mig på en ny ansökan nästa år. För jag vill dit. Jag vill skutta runt i Asics kläder och träffa roliga frontrunners från hela landet. Leva the Ida-life.  Finns det någon kurs i ansöknings-taktik månne?