I åtta helger har jag haft känslan av att helgerna bara försvunnit. Att någonting saknats och att ingenting blivit gjort. I söndags kom jag på vad felet varit…
För när söndagen går mot sitt slut känner jag mig för första gången på länge färdig med helgen. Min dag är komplett och det finns inte mer att önska.
Under samma antal timmar som alla andra söndagar har jag hunnit så mycket mer. Vid närmare analys är skillnaden 25 km löpning…
Med 2,5 timmes social samvaro i skånskt regnrusk har jag stillat både löpbehov och cashat in umgängespoäng av bästa sort. Må-gott-kontot är påfyllt till max, och i kroppen den där sköna känslan av tillfredsställelse. När det plötsligt blir kul att städa och när saffranskaka till förrätt känns helt normalt.
Slutsats: Långpass gör gott för själen.
Och nu vill jag bara ha mer. För vem vill inte må som en prinsessa varje helg? Men jag håller handbromsen lite. På grund av Högerbenet, men kanske mest på grund av annat. Jag har nämligen belönats med två kilo snor som jag måste bli av med. Någon som vill ha?
13 Kommentarer
Emma
5 december, 2017 kl 20:25Åh så sant…jag saknar verkligen att må sådär gott nu när jag inte får springa😐
Anna
7 december, 2017 kl 14:27Eller hur. Man blir inte riktigt sig själv när man inte springer! Hoppas du snart får njuta lite mågott-feeling.
Cecilia
5 december, 2017 kl 20:43Javisst mår vi bäst, toppensöndag! Krya!
Anna
7 december, 2017 kl 14:28Toppensöndag it was. Ska du springa tomtelöpningen i Malmö den 17/12? Jag ska, men brukar aldrig känna någon där… :O
Katarina
9 december, 2017 kl 17:42Jag ska!
Mia
5 december, 2017 kl 22:14Jag förstår preciiiiiiis! Har haft två HELT träningsfria helger på ganska kort tid och det har känts som om livet runnit bort alldeles för snabbt… Så viktigt att få och kunna göra det man mår som allra bäst av!
Anna
7 december, 2017 kl 14:28Sånna helger vill man inte ha för många av. Då känns det som vardag hela veckan liksom. Måste få njutspringa lite för att få kraft till en ny måndag!
Mia
5 december, 2017 kl 22:15Och krya på dig, men skicka inte hit något snor…
Anna
7 december, 2017 kl 14:29Snoret behåller jag för mig själv. Tycker jag låter så festlig när jag pratar :)
Sara Borg
6 december, 2017 kl 07:41Haha, härlig bild! Viss skillnad i mängden med kläder där. Han i t-shirt (visserligen med tröja under, jag ser det) där bakom och så ni i förgrunden men mössor och mellantjocka löparjackor :-)
Anna
7 december, 2017 kl 14:30Han i t-shirt och pannband hade ingen tröja under. Och bara shorts. Lycklig den som är så varm, säger hon som alltid fryser…
Trail och Inspiration
6 december, 2017 kl 20:12Oj, herregud, kan inte ens minnas när jag körde långpass senast. Pinsamt……. :-o
Anna
7 december, 2017 kl 14:30Hoppas du kommer ut på ett snart. Det är verkligen det bästa!