Igår blev det ovanligt mycket löpning utan att för den sakens skull springa så mycket själv (undantaget den lilla nattliga utflykten!). Jag både beskådade löpning och anmälde mig till löpning. Mycket löpning…
Beskådandet sker i Bokskogen där Yddingeloppet lockat ut massor med löpare i naturen. Jag roar mig med att räkna Stävie Trail-buffar och konstaterar stolt att den gröna huvudbonaden faktiskt pryder ganska många löparhuvuden.
I väntan på täten leker vi friluftsliv och äter medhavd jordärtskocksoppa med portabellochips. När löparna sedan passerar klappar jag ljudlöst i mina stickade tumvantar. Fredriks skinnhandskar frambringar mer pang för pengarna men jag känner ändå att vi är en rätt mesig klack. Var är bergsprängare och koskällan liksom?
Studerar löpstilar och förundras över hur sjuttioåriga farbröder rastar yngre, tillsynes vältränade tjejer och killar. Blir orolig över en äldre herre som låter som hans sista tid är kommen. Gläds med de som springer med ett leende från öra till ör,a och hoppas snart få springa omkring och se lycklig ut igen! Men jag sörjer inte. Att vara hejarklack är ett söndagsnöje värt namnet.
Och jag är inte mättad än. Plötsligt dyker det upp i mitt flöde att hälften av platserna till Österlen Spring Trails nya ultrasträckning tagit slut på bara någon timme. Här finns ingen tid att spilla!
Plockar fram ett pekfinger ur tumvanten och klickar hem en plats. Man kan tänka sig att jag borde vara avskräckt för livet efter förra årets köldchock, men mitt minne är i klassen guldfisk. Jag har redan glömt och förträngt. Är det inte så att solen alltid lyser på Österlen?
Om inte, så har jag blivit lovad:
– varmt tält med golv, bord och bänkar vid målgången.
– dropbags halvvägs i uppvärmt stall vid Bengtemölla (km 31) med möjlighet till ombyte
– varm mat efter målgången.
Jag ser en viss röd tråd…
Är du sugen på en 60 km solskenshistoria i mitten av april gör du klokt att anmäla dig innan platserna ryker. Jag längtar redan efter den där varma maten…
EDIT: Platserna är visst redan slut. Men 21 km solskenshistoria är ju inte fy skam det heller.
13 Kommentarer
Daniel
30 oktober, 2017 kl 14:25Det blåser 363 dagar om året på Österlen, de andra dagarna har vi storm!
Anna
1 november, 2017 kl 15:22Men då är ju chanserna lysande att slippa storm 🤣
Ga El
10 november, 2017 kl 10:01Fel! Det blåser mindre än på andra sidan Skåne.
Pernilla
30 oktober, 2017 kl 14:32Tur att man han knipa en plats ;)
Anna
31 oktober, 2017 kl 19:00Åååå vad kul! Ses där!
Sara Borg
30 oktober, 2017 kl 20:37Pirret i magen när man klickar hem en startplats alltså, oooo i Love that feeling! 😃👌🏼
Anna
31 oktober, 2017 kl 19:01Det är fina grejer!
Märta Johansson
30 oktober, 2017 kl 22:01Haha jag tänkte precis det när jag såg att du hade anmält dig. ”Har hon glömt förra året?” :-D
Anna
31 oktober, 2017 kl 19:01Det är som att föda barn… :)
Mia
31 oktober, 2017 kl 09:02Vad synd att platserna var slut. Hade definitivt knipit en annars… I övrigt så gillar jag löparkonceptet utan löpning. Alla aktiviteter som innefattar termos är bäst!
Anna
31 oktober, 2017 kl 19:02Men det finns kvar på de mer humana distanserna. Skånehelg liksom. Hur fel kan det bli? :)
Ga El
10 november, 2017 kl 10:02@Mia: Perfekt! Du skulle gilla att vara funktionär :)
Hanna
31 oktober, 2017 kl 20:31Så kul! Vilken utmaning. :-)