Jag står vid sidan om. Tittar på loppet som aldrig kommer hamna på min bucket list – Toughest. Jag imponeras av att folk vågar. Att de bemästrar.
Varje person som passerar bedöms omedvetet och placeras i ett fack. De är pigga, trötta, slitna eller spänstiga. De är våghalsiga eller försiktiga. De springer lätt eller tungt. De ser ut att ha badat djupt i lera!
Det är roligast att titta på de riktigt duktiga, de fega som tvekar, och stackarna som ramlar…
Första kategorin för att de lyckas kombinera styrka, smidighet och teknik och få det att se plättlätt ut!
Fegisarna för att de är jag. Fast modigare. För att de tvekar en kvart och ändå genomför. De är hjältarna. De som river ner applåderna.
Och stackarna som ramlar. Så elakt. Men det finns något kul i det. Så länge de inte slår sig för mycket… Ett ryggplask i lervälling kan verkligen lyfta en lördag.
Toughest är loppet jag älskar från sidan. Själv känner jag mig tryggare på en platt asfaltväg!
5 Kommentarer
clara
16 september, 2017 kl 17:19Haha jag som älskar att både springa och kolla på sånt där. Var inte en av de bästa när jag gjorde tough viking men så kul! Testa någon gång :)
Anna
19 september, 2017 kl 21:59Neeeej, det skulle jag aldrig våga :O
Ida (Träningsblogga)
16 september, 2017 kl 20:57Haha, skriver under på allt! Älskar att titta på dessa lopp, men skulle aldrig våga (eller vilja) delta i ett… :O
Joanna S
17 september, 2017 kl 09:44Har testat en gång – och aldrig mer!! Jag känner som du: en löpare är en löpare är en löpare…. 😉
Erika - Löpningen & jag
18 september, 2017 kl 09:52Har aldrig haft så hög igenkänning och medhåll på ett blogginlägg tidigare. Skriver under på allt!