Jag står här med min turkosa Ultravasatisha i handen. Lägger fram morgondagens racekläder. Men vågar man bryta en rosa svit?
Kanske sitter hela grejen i tröjan. De pigga benen, löparfeelingen.
Kommer klacken känna igen mig i turkost eller missar jag alla hejarop medan de spanar efter en rosa tröja som aldrig kommer?
Kommer jag att få identitetskris?
Det räcker med att kjolen fått löpförbud. Den är urtvättad säger dottern. Jag håller med. Men den har bra gel-fickor. Jag kan sträcka mig till en annan av samma modell. Med lika bra gelfickor, men något mindre urtvättad. Fast redan där är jag ute på hal is. Tänk om det är i kjolen det sitter…
Frågorna hopar sig. Vad tycker ni, hur modig ska jag vara?
3 Kommentarer
Mia
1 september, 2017 kl 17:04Lova att ropa hej om jag inte känner igen dig! :)
Ingmarie
1 september, 2017 kl 20:20Rosa gummiband/ hårband räcker! Och har du inte det så bara tänk rosa.💕Have fun!
Hanna
1 september, 2017 kl 22:49Lycka till nu, Anna!