Allt kan firas med träning. Sedan 2011 firar vi sommarsolståndet i Kävlinge med cykling och räkmacka. Ikväll är det dags.
Fast egentligen borde man inte fira den här dagen. Man borde liksom sörja. För nu blir det mörkare igen. Men ingen blir lycklig av att sörja.
Däremot väljer jag att sätta mig lite på tvären ikväll. Vara asocial och våga vägra cykla. Jag har liksom inte lust. Cykeln är inte vårstädad och jag har ingen aning om var min pannlampa är. Dessutom känns en klunga på 51 personer jätteläskig för en som knappt kommer ihåg var bromsen sitter…
Men träna vill jag. Och äta. Och umgås med glada cyklister. Därför springer jag dit och äter min räkmacka i gott och svettigt sällskap. Sen sätter jag mig i en varm, utplacerad bil och kör hem. När de andra ska trampa igång benen igen. Frågan är om jag kommer att tänka ”mohahahaha”, när jag skruvar på stjärtvärmen, eller om jag kommer att ångra mitt asociala beslut.
Förmodligen det sista. Men just nu känns det rätt. Springa liksom. Kärlek.
Fast jag får nog inte vara med på gruppfotot efteråt. Kommer ju se ut som värsta udda fågeln i löpartights! Och springa i cykelkläder tänker jag inte. DÄR går gränsen.
4 Kommentarer
Mia
21 juni, 2017 kl 20:38Vilken bra grej! Tror rumpan kommer att sitta gott i den där bilen. Skönt att liksom vara färdig när andra ska fortsätta jobba. Och kanske frysa lite…
Anna
22 juni, 2017 kl 20:08Det var grymt skönt att slippa cykla efter räkmackan! Tror jag har skapat mig en ny tradition…
Gert
22 juni, 2017 kl 09:30Skönt att sitta i en varm bil.Det skall bli regn ikväll hörde jag.
Ha en TREVLIG MIDSOMMAR: :)
Anna
22 juni, 2017 kl 20:09Detsamma!