Känslan när man kliver in i spinningsalen och inser att något inte står rätt till….
Mår illa. Svetten lackar. Visserligen är det VÄLDIGT varmt ute men det känns inte som värmesvett. Det känns som annan svett. 15 minuter till start, ska det hinna gå över?
Överväger att fråga någon av stammisarna om de kan ta över om jag svimmar. Fast det låter ju inte så bra… Låter bli. 10 minuter till start. Ingen ändring. Magen känns konstig. Svettas trots luftkonditioneringen. Kan man ställa in pass med fem minuters framförhållning?
Rullar igång benen. Försiktigt. Tar mig igenom uppvärmningen utan att det blir värre. Sen bara lossnar det. Peppen kommer från ingenstans och jag känner mig plötsligt tokstark. Matar på med känslan av att inget kan stoppa mig.
Fattar ingenting, men klagar såklart inte över de tvära kasten.
Firar istället med yoga utomhus vid ån. Precis sådär fantastiskt som det låter. Plus några flugor…
8 Kommentarer
Trail och Inspiration
19 juni, 2017 kl 21:55Vad märkligt… :-o
Men skönt att det släppte!
Anna
20 juni, 2017 kl 22:00Skitskumt. Man brukar ju inte svettas mindre av spinning liksom…
Mia
20 juni, 2017 kl 08:51Oj, men jösses så bra att upplevelsen blev bra tillslut. Det goda kommer till de goda!
Anna
20 juni, 2017 kl 22:01Ja det var läskigt. Och man är ju i en lite märklig situation när man inte bara kan lägga sig ner och strunta i det…
Joanna S
20 juni, 2017 kl 10:02Oj då – låter jobbigt! Vi deltagere märkte dock ingenting!
Nästa gång hoppar jag in och räddar dig 😉
Anna
20 juni, 2017 kl 22:03Fake it til you make it liksom! :) Känns skönt att veta att du finns som backup :) Hoppas dock jag slipper en nästa gång…
Ingmarie
20 juni, 2017 kl 10:23Kroppen är verkligen (o)lustig ibland! Sockersvaj? Eller så bestämde sig det ev. viruset för att göra dig till superwoman istället för weakkwoman. :-)
Anna
20 juni, 2017 kl 22:03Hade precis ätit så det känns inte så. Frågan om det var något konstigt i maten. Vetetusan. Men skönt att det gick över fort!