Aktuellt

Alla fel

När man springer i 80 minuter och klockan visar dryga 28. När man blivit snuvad på 52 minuter, och det är bara en av miljoner saker som gick fel.

Det börjar regna och jag har valt fel kläder. Och har dessutom inget med mig som kan skydda mobilen. Utan mobil kan man inte ta flashiga selfies i skogen. Utan flashiga selfies har löpturen aldrig hänt…

När vi kommer fram till skogen inser jag att jag dessutom glömt klockan. Jag kommer varken veta hur långt jag har sprungit, eller när det är dags att vända tillbaka. Tänker att jag lika bra kan sätta mig i bilen och pilla naveln men kommer på att jag kan låna Fredriks klocka. Löpturen räddad. Tror jag. Men det var innan jag visste bättre.

Fredriks klocka har en låsfunktion som jag inte kommer ihåg hur den fungerar. Därför kan jag inte stanna klockan. Inser tidigt att det därför varken kan bli tal om kissepauser eller photoshoots. Det skulle ju bli galet missvisande. Jag klarar liksom inte av siffror ”på ett ungefär”. Hellre exakt fel än ungefär rätt…

Kan tyvärr inte heller stanna för att rätta till de där kläderna som sitter så oskönt. Tröjan som glidit upp och skapat en glipa runt midjan. Telefonen som skaver innanför linningen i ett desperat försök att skydda den mot regn. Det blåser på magen. Försöker rätta till i farten men det går inte. Måste stanna. Men den där klockan tickar ju…

Blir kissnödig och lyckas som av ett mirakel stoppa klockan innan jag smyger in i buskarna. Efter avslutat uppdrag trycker jag igång den igen. Tror jag. Men det var innan jag visste bättre.

Springer i ytterligare 40 minuter varav jag är vilse i minst 35. På kartan finns fem stigar. I verkligheten minst fem hundra! Och på ställen där de blekrosa strecket så tydligt visar vägar, finns bara privat tomtmark.  Fredrik har uppfunnit egna streck!!! Jag är lost. Plötsligt inser jag att klockan inte är på. Då surnar jag till och tänker att jag måste springa samma varv en gång till för att liksom mäta det. Få en siffra på de steg jag tagit. Det finns säkert en diagnos för sånt här, och det är helt ok att ni tycker jag är knäpp! Jag inser ju själv att så är fallet…

På något mirakulöst vis lyckas jag hitta en fast punkt i tillvaron, en scoutstuga, som jag kan identifiera på kartan. Och därifrån tar jag mig till bilen. Lite sent som vanligt. Men missing people var i alla fall inte kontaktade…

0

12 Kommentarer

  • Svara
    Mari
    28 april, 2017 kl 06:57

    Ja, det där med teknikens värld alltså.haha… hoppas det går bättre nästa gång ;)

    0
    • Svara
      Anna
      28 april, 2017 kl 17:35

      Jag och teknik klickar liksom inte. Jag kan knappt sätta på spisen för den reagerar inte när jag touchar….

      0
      • Svara
        Mari
        29 april, 2017 kl 09:57

        Haha. Känner igen det där :)

        0
      • Svara
        Märta
        1 maj, 2017 kl 21:57

        Haha touchscreens är hopplöst. Jag misstänker att mina föräldrar brände bort mina fingeravtryck vid tidig ålder i hopp om att jag skulle bli framgångsrik rånare eller nåt, för skärmar känner nästan aldrig av när jag rör dem Sämst är nog när jag ställde in fingeravtryckslås på min Ipad och sen inte kunde låsa upp den eftersom den inte godkänner mitt fingeravtryck ;-)

        0
  • Svara
    Anna
    28 april, 2017 kl 07:51

    wow vilken löptur. Tänk vad vi har blivit beroende av tekniska prylar och hjälpmedel. Bra jobbat ändå, du gjorde det mesans många andra satt hemma i soffan

    0
    • Svara
      Anna
      28 april, 2017 kl 17:36

      Att ställa in är aldrig ett alternativ. Men man kan vara mer eller mindre sur när man springer :)

      0
  • Svara
    Gert
    28 april, 2017 kl 09:27

    Vilken löptur. :) Du kom ju hem igen i alla fall. :)
    Du är verkligen otroligt underhållande när du skriver.Du skulle bli en bra författare. :)

    0
    • Svara
      Anna
      28 april, 2017 kl 17:37

      Ja helt vilse gick inte att komma för det var liksom stora vägar runt om. Mitt problem är att jag aldrig hade märkt om jag sprungit runt-runt….

      0
  • Svara
    Mia
    28 april, 2017 kl 10:29

    Skönt att veta att du är hemma igen. Det finns säkert en diagnos… Bara en sådan grej som att jag stod ute i hällregnet och försökte hitta satelliterna i säkert tio minuter i morse istället för att bara springa liksom…

    0
    • Svara
      Anna
      28 april, 2017 kl 17:37

      Men sånt gör jag ockå! Och fryser typ ihjäl på köpet!

      0
  • Svara
    Trail och Inspiration
    28 april, 2017 kl 19:19

    Hehe! Låter som du BEHÖVER springa utan klocka. Mååånga gånger… ;-) ;-)

    0
    • Svara
      Anna
      29 april, 2017 kl 17:44

      Hihihi. Förmodligen. Fast det blir så jobbigt när jag måste springa varje runda två gånger, en extrarunda för att mäta den oklockade…

      0

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.