I mål!

Idag har över 600 löpare gått i mål efter ett lopp i en skog som ingen vet finns.  Fast mest av allt har jag och Sarah gått i mål. Efter tre hektiska veckor har vi rivit ner den sista snitseln. Firat med semla och tagit av långkalsongerna. 

Med en varm cappuccino i magen sitter jag och njuter av känslan. Att ha rott något i land. Gått i mål. Och känslan är densamma som när man faktiskt sprungit riktigt långt. När man rivit av ett marathon eller ultra, och är så där härligt trött i kroppen. DEN känslan.

Skillnaden är responsen efteråt. Efter målgång på maran får man en kram av närmast sörjande och lite ”bra jobbat” på facebook. Efter Stävie Trail drunknar vi i tack och positiva kommentarer. Stävie Trail har världens trevligaste, tacksammaste och gladaste deltagare och det är en ynnest att få snicksnacka med dem i tävlingsområdet. Hade jag fått önskat mig något hade jag önskat mig lite mer sol, så att folk hade stannat kvar lite längre. Så jag hade hunnit prata med ALLA.

För ja. Vi fick regn i år igen. Fast först när de flesta gått i mål. Lagom till nerpackningen.  Men vad fasen, lite regn förlänger säkert livet.

Nu checkar jag ut. Stannar i mitt lyckorus och läser några kommentarer till. Jag älskar Stävie trail!