Jag får ofta höra att det ser lätt ut när jag springer. Jag undrar hur så många kan se så fel. Efter att ha stilstuderat bilderna från helgens lerlöpning är jag beredd att signa mig på första bästa löpteknik-kurs. (Att ostbågen herself skulle kunna övertyga någon annan om hennes förträfflighet i ämnet är däremot svårt att tro…)
Vad hände med framskjuten höft liksom? Och hur armpendlar jag egentligen, med båda armarna framför kroppen samtidigt? Goackackack, goackackack…
Lite cred för fokusen i blicken på andra bilden, och att jag faktiskt ser ut att ha kul. Till skillnad från herrarna runtomkring!
Nästa stilstudie i skarpt läge blir på Österlen springtrail. På självaste påskafton. Återstår att se hur tekniskt korrekt man är efter 47 km terräng…
4 Comments
Märta
21 februari, 2017 at 21:01Var det någon överhuvudtaget som hade en bra löpteknik i den där lervällingen? :-D
Anna
22 februari, 2017 at 19:58Hehe, förmodligen inte. Fast vissa ser lite mer spänstiga ut…
Mia
22 februari, 2017 at 07:12Snubbarna runtomkring dig alltså – oslagbara! :D Vilka fighters ni var i leran. Och jag noterar inte ens när andra springer med armarna framåt, då det liksom är min grej också. I alla fall på alla bilder…
Anna
22 februari, 2017 at 19:59Hehe, vad bra. Då sa jag inget så såg du inget :)