Eftersom jag numera driver pensionärsblogg kan jag meddela att Boulen gick bra. Jag fick inget klot i huvudet och var väl ungefär lika jämnsämst som alla andra. Ingen katastrof alltså. Däremot blev jag inte svettig, fick inte känna snö i ögonfransarna och andas frisk luft. Jag uppnådde inte Boule high och fick inte den där sköna burriga känslan i benen. Det behövs uppenbarligen lite löpning för det…
När jag tar mig fram i den snötäckta skogen, snubblandes på dolda stenar och rötter, då njuter jag till max. Och jag kan inte låta bli att tänka på alla de som faktiskt slutar springa så här års. När det är som allra coolast därute. När löpningen är lite mer lekfull, lite plumsigare och lite gladare. När en varm choklad smäller högt som återhämtningsdryck.
Om jag var en av dem som har lagt skorna på vinterförvaring hade jag tänkt till en omgång till. Det är grymt därute nu. Skorna kan vila en annan gång…
7 Comments
Gert
10 februari, 2017 at 11:38Pensionärsblogg??
Jag kan tänka mig att att du som är från Umeå tycker om att springa i snö. :)
Anna
11 februari, 2017 at 14:52Har man spelat boule är pensionen nära :) Snö är underbart att springa i. Det är värre med isen och snömodden, som kommer tre dagar senare…
Nina
10 februari, 2017 at 14:05Just det! #utbara #springbara :)
Karoline
10 februari, 2017 at 14:39Håller med fullständigt! Det är ju underbart att springa nu! :) Nya utmaningar varje gång!
Mari
10 februari, 2017 at 15:51Ja tusan, lägga ner löpningen går inte :)
Mia
11 februari, 2017 at 14:09Men ja! Vinterlöpningen är bäst! Till våren kommer… Och sen sommaren! För att inte tala om hösten <3
Anna
11 februari, 2017 at 14:52Ja men lite så är det. Löpning är bäst hela tiden liksom!