Fördelen med löpning är att det inte är någon hets att boka plats en vecka innan. Man får liksom alltid plats på sina egna rundor. På gymmet är det annorlunda. Där krävs framförhållning.
Framförhållning är min sämsta sida. Jag har ju ingen aning om vad jag vill träna nästa vecka. Och det är ju värdelöst att ha en plats på bodypumpen om hela kroppen vill köra spinning. Dessutom kommer jag aldrig ihåg att boka.
Men stammisarna på gymmet har rutin. Och när bokningsreglerna ändras så att platserna släpps på slaget en vecka innan passet ifråga, då får man stå ut med att uppvärmningen ser ut så här:
Första blocket blir galet tufft. I den efterföljande återhämtningen frågar jag om någon vill plocka upp telefonen och avboka nästa veckas klass. De avböjer erbjudandet trots att tungorna hänger runt framhjulen. Det här måndagsgänget är av hårt virke och man får bita ordentligt i för att hänga med.
Måndagspassen är värsta bästa starten på veckan. Men nu är det torsdag. Och då ska denna kroppen ägna sig åt annan aktivitet. Boule it is. Jag laddar. Ersätter cappuccinon med kaffe på bit. Nu är fattas bara lila hår och resor med PRO. Sen är jag i hamn!
4 Comments
Trail och Inspiration
9 februari, 2017 at 13:00Haha! Underbart. Då gillar de ju passet… ;-)
Anna
10 februari, 2017 at 07:54Ja man kan ju hoppas :)
Mia
9 februari, 2017 at 16:50Verkligen smickrande för dig som ledare att de är så heta på gröten. Leder du passet naken? :D Skämtåsido. Jag ser fram emot att det här förvandlas från en lite till total pensionärsblogg! \o/
Anna
10 februari, 2017 at 07:55Nej men i bland har jag byxorna bakåfram eller linnet ut och in :) Pensionärsblogg måste vara da shit. Konkurrensen om läsarna lite mindre kanske :)