Alltså vardagsmotion. Jag brukade vara sämst på sånt. Vardags-lat var mitt mellannamn och bortsett från träningen var dagens steg extremt lätträknade. Det var när jag hade kontoret fyra steg från sängen. Och en väldigt skön kontorsstol…
Våga sitta ner!
Sen hände det något. Jag fick nytt jobb. Inklusive cykling till och från tåg, 2 x 20 minuters promenad mellan tåget och arbetsplatsen, en sex våningar hög trappa OCH höjbart skrivbord. Jag gick all in på det höga skrivbordet. Förpassade kontorsstolen till en hörna och ett liv som klädhängare och väskförvaring.
I vinterfodrade skor har jag stått upp från morgon till kväll, cashat in hälsoeffekter och känt mig vardagsbäst. Då visste jag inte att man kunde bli vardagsskadad…
För 8 timmars stående är jobbigare än vilket halvmaraton som helst och ger värre bly i benen än ett långpass. Och blåsorna jag fått under tårna är i klass med de jag fick efter mitt längsta ultralopp, fast utan leran…
Kvällens löprunda blev alltså ingen skön historia. Blyet i benen lättade förvisso, men ett par blåsor size femkronor leker man inte bort.
Det är farligt med vardagsmotion. I morgon tar jag kontorsstolen!
12 Comments
Andreas
8 december, 2016 at 21:41Klantigt! Hade du suttit hela veckan hade du kunnat efteranmäla dig till tjörnarparen! (Du ska inte kolla om du får va med? Har plats i bilen!)
Anna
8 december, 2016 at 22:31Det är lockande men jag tänker att det är svårt att hitta en vikarie till mitt tretimmars maratonspinning… :) Du får springa för mig också!
Mari
9 december, 2016 at 07:41Haha, ja den kan vara farlig. Kanske ska testa det där med kontorsstolen, ”kära barn!! Idag hittar ni mig här, sittandes på stolen. Kom om det är något” haha :) Men vardagsmotion, jisses. Det borde jag få guldmedalj i :)
Anna
11 december, 2016 at 14:51Grattis till guldmedaljen :) Har alltid varit avis på folk som inte har kontorsstolsarbete. Fast nu vetetusan. Måste läka mina vardagsskador innan jag kan se positivt på det här med vardagsmotion igen :)
Nina
9 december, 2016 at 09:54Ja, jag brukar tänka när jag stiger upp från kontorsstolen för n:te gången, att den som trodde biblioteksjobbet var stillasittande kan slänga sig nånstans :) Läkande hälsningar till dina blåsor, aj!
Anna
11 december, 2016 at 14:53Då är du i bättre vardagsform än jag med andra ord. Slipper blåsor och sånt trams. Avis!
Rund är också en form
9 december, 2016 at 13:41Bra där! Jag har också höj-sänkbart skrivbord men är pinsamt dålig på att använda det….
Anna
11 december, 2016 at 14:54På mitt andra jobb har jag haft sånt bord i tre år utan att vetat om det…. Tänk om jag använt det tidigare, då hade jag sluppit mina vardagsskador nu….
Märta
9 december, 2016 at 20:20Haha känner igen det. När jag jobbar i fruktpackeriet (dvs oavbrutet går mellan packmaskinen och lyfter 13 kg-lådor därifrån till pallar i olika höjder, och därefter drar iväg 500 kg-pallar med handtruck) är jag så slut efter en arbetsdag att jag bara kollapsar. Att träna finns inte på kartan. Vet inte ens om man kan kalla det vardagsmotion. Snarare vardagsmangling.
Anna
11 december, 2016 at 14:54Oj, det låter tungt. Värsta styrketräningen och powerwalken i ett. Då behöver man nog inte träna sen…
Åsa
11 december, 2016 at 14:24Ser bekant ut. Det där med ”måtta med allt” kan vara lite svårt ibland.
Anna
11 december, 2016 at 14:55Måtta är svårt. All in är mycket lättare :)