Alltså medaljer. Jag har aldrig vetat vad jag ska göra med dem. Hälften slänger jag direkt. De där fula medaljerna från de obetydliga loppen. Några väl utvalda ligger kvar i en skokartong…
Där i skokartongen syns de inte vidare bra, och lockar därför inte fram några minnen. Trist som attan och synd på så fina medaljer.
Igår fick jag en liten torsdagspresent: en mojäng att hänga upp mina medaljer på. Så nu har jag tagit fram min kartong och med noggrann avvägning försöker jag välja ut de medaljer som platser på min medaljhängare. Det är nämligen inte vad krafs som helst som förtjänar att komma upp i dagsljuset.
Här är mina kriterier:
- Medaljen måste vara fin. Gärna originell och inte bara en standardmedalj med blågult band.
- Medaljen måste ha inneburit en prestation, antingen i längd, hastighet eller kämparanda.
- Medaljen måste bära på ett minne. En rolig plats, ett annat land, en spännande upplevelse.
Och de nominerade medaljerna kommer från:
Helsingborg marathon, 2014, 2015 och 2016. Snygga medaljer. Fantastiska upplevelser. Och de ska ju bli trettio innan jag är klar. Får nog börja prenumerera på medaljhängare…
New York marathon 2014. Tung och rejäl bit. Ett fantastiskt minne av det coolaste marathonloppet ever. Kan fortfarande känna leendet på läpparna, larmet från publiken. Löparlyckan!
New York marathon 2012. Medaljen från loppet som blev inställt. Att vi ens fick en medalj alltså… Värt att hängas upp bara för det konstiga i hela grejen!
Lidingöloppet 2010. Det blev inte bara medalj, det blev silvermedalj med 10 minuters marginal. Efter en släktfejd av rang, där jag kom in mittemellan mannen och hans kusin. Alla inom loppet av en minut. Ett minne värt att minnas.
Stockholm halvmarathon 2010. Mitt all time halvmara pers. Förutom Broloppet 2010 i galen medvind. Första gången jag gick under 1.30, men jag räknar det som fusk pga vinden. Men medaljen borde väl få hängas upp?
Stockholm marathon 2012. För att jag ALDRIG vill glömma det loppet. Den kylan, det regnet, den näradöden-upplevelsen. Jag känner djup samhörighet med alla som sprang. Ingen annan kan någonsin fatta….
Stockholm marathon 2011. Mitt marapers och 42 km flyt. Problemet med båda Stockholmsmedaljerna är att de saknar band att hängas i…. Hur tänkte någon nu? Typ inte.
Österlen spring trail 2015. Fantastiskt lopp och min första medalj i trä. En tredjeplats dessutom och därmed ytterligare en medalj. I glas! Båda värda att få synas!
Hur förvarar du dina medaljer?
(och är svaret skokartong, kanske du vill shoppa loss på en egen hängare? I så fall hittar du den här!)
7 Kommentarer
Lifestyle by Cherie
2 december, 2016 kl 17:18Men wow vart har du hittat den, sådan skulle jag vilja ha här hemma eftersom mina medaljer just nu ligger i en skolåda i garderoben :P
Anna
2 december, 2016 kl 17:34Här finns den: http://www.flyingrunner.co.uk/product-category/medal-displays/
hopihopi
2 december, 2016 kl 18:48Mina medaljer förvaras också trist i en låda i ett skåp…
Marie
2 december, 2016 kl 20:01Jag har gett mina till barnen! De tycker de är jätteroliga att leka med. ☺️
Mari
2 december, 2016 kl 20:54Men lägg av vilken bra grej! MÅSTE ha :)
Andreas
3 december, 2016 kl 18:56Sen flytten i flyttkartong. Innan flytten hade vi varsin sida på gardinstången i sovrummet!
Katarina
6 december, 2016 kl 20:23I en glasburk med lock, modell större. Mycket nöjd! Med tanke på allt man har satsat för att få medaljerna så vill man ju att de skall synas!