Att smyga med träningen

När jag är skadad har jag jättesvårt att känna glädje över Fredriks löprundor. Han får simma och cykla hur mycket han vill, men den där planerade löpturen vill jag helst inte höra talas om. Innerst inne i själen hade det känts bra om han också hade haft lite löp-ont någonstans….

Jag vet att det är en elak egenskap men jag blir bara avundsjuk av att höra om pigga ben och krisp i luften. Med mina onda tankar kommer jag förmodligen aldrig få äran att springa i himlen!

Efter 23 år tillsammans vet Fredrik hur man bäst behåller husfriden. Därför har han anmält sig till Yddingeloppet i smyg. Han trodde det var safe eftersom jag är i Umeå då. Att jag aldrig skulle få veta. Men han råkade försäga sig…

Sedan ett par dagar tillbaka är han förkyld, och fick i dag ställa in sin efterlängtade orienteringstävling. Jag lider med honom samtidigt som det är skönt att slippa höra hur härligt det var i skogen.  Och när han dricker sin ingefära-shot framför reprisen på Landet Runt (ja ni hör vilken man cold!), åker jag iväg och tränar. Men också jag smyger…

Den officiella versionen är ett cross challenge-pass följt av storhandling på ICA.

Verkligheten är ett cross challenge pass följt av 30 minuter högintensiv spinning, och därefter jordens stressigaste handling på ICA för att hinna hem utan att han märker något. Jag mörkar av omtanke ett spinningpass, så att hans man cold inte ska kännas värre än den är.

Om det funnits världsrekord i storhandling hade jag lätt slagit det idag. Jag kör sprint-intervaller mellan grönsakslådorna och är nära att meja ner några pensionärer på väg till mejeridisken.  Jag som brukar läsa innehållsförteckningar och kolla bästföredatum rafsar helt okontrollerat ner varorna i vagnen.  Låter den tunga vitkålen landa på de mjuka tomaterna på ett sätt som aldrig skulle hända i vanliga fall.

Det kan hända att jag kommit hem med fyra påsar mosade och utgångna varor. Om inte förr lär han bli misstänksam då…